AG DRL14117 (1AlUNLAC 1110 10pdCfLCUTLTCT. 176HU berömmes för esprit och elegans, och torde komma att intressera, så mycket mer, som ingen af Thomas kompositioner förut blifvit upptörd i Stockholm. Libretton är bearbetad af Alex. Dumas. Hutvudpartierna i operan komma att utföras af m:ll Gelhaar, fru Strandberg, urr Arnoldson. Arlberg och Uddman. — Med snaraste kommer att på Stora teatern upptagas Verdis Rigoletto, med fru Michaeli såsom Gilda och hr Skougaard-Severini såsom Hertigen. Till Shakspeares födelsedag, den 23 d:s, förberedes på båda Kongl. teatrarne en värdig dramatisk festlighet, den store skalden till ära. På stora teatern kommer att gilvas mästerverket Hamlet jemte en apotheos och på Dramatiska teatern Trettondagsafton, ett stycke i hvilket man finner den mest lysande och egendomliga förening af idealisk, romantisk och burlesk humor. Det är särskilt med stor tillfredsställelse konstens vänner erfara, att Kongl. teaterdirektionen vaktat sig för de stympningar af detta stycke, som man företagit sig i Köpenhamn, der det för närvarande ges under namnet Viola. Det af oss en gång förut omnämnda nya skådespelet af Jolin,Mjölnarfröken, kommer troligen att hvila till nästa spelår, hvaremot ett nytt lustspel af Hedberg torde ännu i vår framkomma. Fråga är om återupptagande af Fregattkaptenenäfvensom at två äldre, ehuru ej på den Kongl. scenen gifna stycken, de båda muntra komedierna: Nin hustru vill ha en syssla och Damer och Husarer. Antalet representationer under sistl. Mars månad har uppgått å Stora teatern till 19 och å Dream. teatern till 23, summa 42, hvilka tillsammans inbringat 34,085 rdr 35 öre, neml. för Stora teatern 19,909 rdr 25 öre och för Dram. teatern 14,176 rdr 10 öre. Medelrecetten för Stora teatern har varit 1,047 rdr 85!(, öre samt för Dram. teatern 616 rdr 35 12 öre. Senaste afdelningen af Englands Blaa bok. D. 1:ste April utkom en ny samling aktstycken om den dansk-tyska frågan, utgörande 5:te häftet af Englands Blåa bok, fr. 23 Januari till 26 Mars 1864. Den innehåller ordalydelsen af grefve Russells inbjudan till konferensen af d. 23 Febr. Denna konferens skulle kunna hållas utan vapenhvila, och England föreslår derföre ej heller någon sådan. Skulle de krigförande makterna gå in härpå, vill England inbjuda Frankrike, Ryssland, Sverige samt Förbundsdagen. Ester en längre bretvexling härom kommer Quaades samtycke af den 18 Mars. Han antager tlll principen den föreslagna konferensen, men den dertill fogade vapenhvilan på grundval af militäriskt status qvo, vill danska regeringen ej gå in på. Deremot anser den det för nödvändigt att angifva det vilkor, hvarförutan konferensen ej kan uträtta något. Den utgår från, att fördragen af 1851—52 böra vara basis för underhandlingarne, och den hoppas att den icke skall möta någon invändning, då den gör sitt deltagande i konferensen beroende deraf. Ty det är just dessa fördrag (negociations) som först förbundsdagen och nu de två tyska stormakterna tagit till förevändning för deras gemensamma uppträdande mot danska monarkien. Efter de neutrala makternas förmenande vore denna grundval den naturligaste. Sir A. Paget har också gifvit anledning att antaga, det engelska regeringen är fullkomligt böjd att antaga denna grundval såsom passande. Både för oss och för framtida underhandlingars skull är det alldeles nödvändigt, att hvarje arrangement. som medelbart eler omedelbart synes gifva tyska Förbundsdagen inflytande på de landsdelar som icke höra till Forbundet, på förhand undanrödjas. Härpå svarar grefve Russell d. 21 Mars. Då Österrike och Preussen ej vilja antaga den af Danmark uppställda grundvalen för konferensen, och förmodligen ej heller något annat som inskränker konferensens fria törhandling. samt då Monrad sjelf har uttalat, att antagandet af ofta nämnde grundval dock ej skulle utestänga diskussionen af en annan ordning, synes skiljnaden blott vara formel. Uttrycket personalunion tyckes blott vara infördt för att åstadkomma nya vanskligheter och framkalla större förbittring. Danmark kan ej förneka det bindande i den Holstein och Lauenburg omhandlande artikeln i Londoner-traktaten, och således kan man säga, att konungen af Danmark allaredan har Holstein och Lauenburg i kraft af en personalunion. Men det är bäst undvika att fästa något afseende vid detta anstötliga uttryck. Grefve Russell slutar med, att han vill inbjuda de förut nämnda mak1c na, men tillägger, att Danmark gör öfverenskommelserna af 1851—52 till vilkor för sitt tillträdande till kongressen. Dock npplyser en tidigare skrifvelse från grefve Russell till sir A. Paget att danska regeringen ej direkte har fordrat ett formligt erkännande af öfverenskommelserna af 1851—52 från Österrikes och Preussens sida. En skrifvelse från sir A. Buchanan i Berlin af d. 19 Mars är mycket betecknan le för Preussens ställning. Den omtalar neml. ett samtal med hr v. Bismarck, hvilken då hade förklarat det omöjligt för Preussen att taga del i en konferens med ofta nämnda öfverenskommelser som basis. Hr v. B förklarade att Österrike hade samma uppfattning. Danmark hade neml. i 12 års tid vägrat att uppfylla dessa öfver kommelser, under förevändning att det vore omöj gt, och nu fordrar det att man skall såsom grundval för en konferens taga öfverenskommelser, hvilka hafva fjort en utjemning af striden mellan Tyskland och Danmark till en omöjlighet. Buchanan invände häremot, att Danmarks förslag vore en naturlig följd af Pr ussens och Österrikes egna förklaringar af d. 31 Januari, enligt hvilka de inryckte i Danmark, för att skaff: giltighet åt öfverenskommelserna af 1851 —52. Men nu förklarade v. Bismarck, att dessa öfverenskommelser bortsallit i och genom kriget, och att Danmark icke borde hoppas att ålla samma fredsvilkor 1864. som de, hvilka beviljats det vid slutet uf kriget 1848. Ej mindre betecknande är en skrifvelse från Buchanan af d. 29 Jannari, som meddelar, att v. Bismarck förklarat sig vara ense med England i afseende aå her f Augustenborg sordrin.. 3