10rensen 10Teslagna båsls angar, NUYSvat MPN deri, att man skall sträfva efter fredens upprätthällande inom Europa (bifall och skratt). Vi hatva ej ansett det önskligt, att på förhand försöka fastställa de punkter, hvilha efter konferensens sammankomst lämpligast skulle kunna blitva föremål för törhandlingarne (hör! hör!) Man har ännu icke blifvit ense om ett vapenstillestånd. Amiralitetslorden Stansfeld (som bekant, af oppositionen beskyllad för delaktighet i mazzinistiska stämplingar mot kejsar Napoleons lif) meddelade, att han ansett det för sin pligt, att inlemna sin afskedsansökan, emedan han ej ville skapa svårigheter för en regering, som han önskade understödja; han ville dessutom helst träda öppet fram med sitt rättfärdigande, utan att dölja sig bakom lord Palmerstons mäktiga beskydd. Han måste nu som förut förklara, att han etter den förtroliga vänskap, som under en följd af år bestått emellan honom och Mazzini, ansåg denne oskyldig till de förbrytelser, som man tillade honom. Han hade af sin innersta öfvertygelse sympatiserat med Mazvinis lefnadsuppgift, nemligen Italiens enhet och oberoende. ehuru han dock ej så sällan varit oense med sin italienske vän om medlen; ty Mazzini lät ofta hänföra sig af sina sangviniska förhoppningar på klokhetens bekostnad. Tal. förklarade derefter, att det ickel fanns skugga till skäl för den misstanke, som man sökt uppväcka emot honom sjelf för delaktighet i komplotter mot kejsar Napoleons bf; han hade visserligen kännt många italienska flyktingar, men han hade aldrig varit invecklad i sammansvärjningar. Grecos och hans medbrottsligas namn hade han först lärt känna at de tidningar, som bragt underrättelsen om deras arrestering, Det var möjligt, att han kännt andra sammansvurna; men i deras komplotter hade han ej haft någon del. Flera af de italienare, som de franska myndigheterna anklagade för delaktighet i mordattentater, voro enligt hans öfvertygelse oskyldiga. — Lord Palmerston erinrade om, att han förut vägrat mottaga Stansfelds afskedsansökan; men hade denna gång ej haft något annat val, och han gillade de skäl, som framkallat Stansfelds beslut. Han beklagade i sina kollegers och sitt eget namn, att regeringen skulle mista en man, hvars stora talang, outtröttliga flit, utomordentliga duglighet och rena karakter gjort. honom, athållen och aktad. Hvad den väckta beskyllningen angick, ville han liksom Stansfeld endast besvara den med förakt. Jag är dessutom öfvertygad om, anmärkte premierministern till sist, att min ädle vän lägger lika stor vigt som någon annan medlem af huset på, att den man, som nu herrskar öfver Frankrike, kan lefva il: trygghet, utan att behöfva frukta för sin personliga säkerhet; min ädle vän inser lika väl som vi, att denne store herrskare vid många vigtiga och allvarliga tillfällen visat sig. som Englands sanne vän och trotaste allierade, och han vet lika väl som vi andra, att kejsarens personliga säkerhet och den kejserliga dynastiens väl icke allenast äro af högsta betydelse för det lojala och tillgifna folk, hvaröfver han regerar, utan äfven för Europas allmänna intressen (starka bifallsrop från alla sidor). I underhusets sammanträde d. 6:te d:s anmälte DylIMy n, att han till följande dag skulle göra ministrarne följande förfrågan: Har regeringen erhållit underrättelse om, att Sönderborg blifvit bombarderadt utan förutgånget meddelande? Om detta är händelsen, har den då fästat preussiska regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten af ett krigsörande, som öfverensstämmer med seder och bruk hos civiliserade nationer ? Garibaldi helsades vid sin ankomst till Southampton välkommen å det fartyg, som fört honom dit, af hertigen af Sutherland, parlamentsledamoten Seely, en deputation från de i England boende italienare, mr Cowan från New-Castle och flera medlemmar aft Southamptons kommunalbestyrelse. Times referent lemnar följande beskrifning af generalen: Han bar den italienska legionens enkla uniform, hvilken drägt väl passade honom och i hvilken han är atbildad på de flesta porträtter. Han är till växten något under medelmåttan; men hans välbildade figur och temligen breda skuldror gifva honom ett kraftigt och starkt utseende, hvilket ej ens i någon synnerlig grad försvagas genom hans besvärade gång. Hans ansigt har, då han icke underhåller sig med sina vänner, ett något tungsint uttryck, men man kan ej tänka sig en större liflighet. än då han talar, isynnerhet italienska, och han har omkring ögonen ett intagande, godmodigt drag, som svårligen låter sig beskrifvas, men aldrig glömmes af dem, som sett honom. Han liknar för öfrigt sina porträtter i allt utom i uttrycket, hvartill äfven kommer, att han på dessa ser mycket äldre och större ut, än han i verkligheten är. Innan Garibaldi lemnade ångbåten Ripon, gaf han sin vän och landsman Nigretti ett litet nannersnlån hvarå han —