det antagandet, att detta angrepp på Mysundeverken varit allvarligt menadt eller utförts i den bestämda afssigten att taga dessa. Det har uppenbarligen varit en stor rekognoscering, för att komma till säker kännedom om skansarnes läge och styrka och derpå bygga planer till ett allvarligare företag. Wrangel har) för vana att låta sina rekognosceringar utveckla sig till långvariga träffningar. Detta om träffningen d. 2:dre dennes. Som bekant, fingo våra bröder danskarne redan dagen ester göra bekantskap med österrikarne, som voro i framryckande från Rendsborg. Redan samma dag preussarne törsökte forcera Mysunde, eller i tisdags, uppnådde de österrikiska förtrupperna den i vestra ändan af Huttenbergen belägna byn Breckendorf, hvarest en obetydligare förpostfäktning uppstod mellan österrikarne och danskarne. De senare drogo sig tillbaka inom Dannevirkeförskansningen söder om staden Slesvig följda af österrikarne, som ryckte genom den så kallade Kurgratven, en lång sträcka af förskansningar, som tillhört den gamla Dannevirkeställningen, men nu är öfvergifven och förfallen. De österrikiska förposterna besatte Kongshöi, som ligger vid sydvestra hörnet af Selker Noer, den innersta viken af Slien, tätt söder om byn Vedelspang, samt stora Dannevirkevolden och Bustrup, der Dannevirketörskansningarne bilda en halfeirkel, med tvenne ringar, den ena utanför den andra, vester om Hadeby Nor (näst innersta viken at Slien). Dagen efter, eller d. 3:dje, framryckte österrikarne åter, troligen på båda sidor om Selker Nor och Hadeby Nor, den högra flygeln, utgörande flera artillerioch infanterikolonner mot Hadeby, till höger om nämnde vikar at Slien, den venstra mot Bustrup, der en blodig strid egde rum. Konung Christian IX, som med en adjutant och konseljpresidenten på förmiddagen inspekterat samtliga verken vid Mysunde, hörde under hemvägen till Gottorp vid Slesvigs stad, der han hade sitt högqvarter, stark skjutning åt Bustrup till, dit han genast begat sig och der österrikarne kl. 1 4 e. m. gjort sitt första angrepp mot förskansningarne. Trenne sådana angrepp företogos, men blefvo tillbakaslagna af danskarne, hvarefter fienden i mörkningen drog sig tillbaka, efterlemnande en del sångar. Skjutningen började åter senare på aftonen, men upphörde dock efterhand. Gsterrikarnes högra flygel hade sannolikt hade till mål att kringgå Hadebyoch Selker-Nor, för att söka komma öfver öfvergången vid Hadeby och derifrån trycka på danskarne i flanken. Det tyckes som att äfven danskarne här haft trupper ute liksom vid Flekkeby, för att å sin sida angripa österrikarnes flank, ehuru detta misslyckats och de måst vika för den påträngande öfvermakten. Åtminstone uppgifva de danska rapporterna, att de vid Selk förlorat en fältkanon. Förlusten måste å båda sidor ha vavit betydlig. Af de danska trupperna voro i elden första regementets andra bataljon, nionle, elfte och sjunde infanteriregementena samt ilte batteriet. Österrikarnes förposter stodo lagen ester vid Kongshöj. General Wrangel åter hade d. 3:dje på ittonen tagit sitt högqvarter i Krop, en plats NNV. om Rendsborg, i söder om men unzefär midtemellan Dannevirkeställningarne vid Bustrup och Hollingsted, å hvilken senare plats, som bekant, Dannevirkeställningen har in vestra ändpunkt. Det vill häraf synas som att ett hufvudangrepp af hela den österikisk-preussiska linien varit nära förestående, ;ch att man äfven haft för afsigt forcera Holingsted. Till London skrifves officielt från Berlin,