4 I 7) UI UID EIA DI DaU (Mdll ska Bov) ligger 1 mil i nordvest om Flens horg, på en högslätt, der vägarne från Tönder benrå och Sönderborg sammanstöta. Frår höjderna vid kyrkan sänker sig terränger starkt mot N. och NV, mindre mot V. och S., under det den starkt backiga terränger fortsättes mot SO. och O. En bank i NNV. om kyrkan höjer sig 170 fot öfver fjorden Bau är i den danska krigshistorien märkvärdigt såsom det ställe, der den första träffningen egde rum år 1848 mellan de danska trupperna och den slesvigholsteinska upprorsarmåen. Bau rekognoscerades d. 8 april, och morgonen derpå angreps byn. Fienden kastades ut ur Bau och den danska armeen ryckte fram mot Flensborg. Striden varade då till kl. 2—3 eftermiddagen. Här äro sedan dess förskansningar uppkastade och ställningen anses, såsom utanvärn för Dyppelpositionen, vara ganska god. Flensborg, der danskarne sägas nu stå, är Slesvigs hufvudstad med den bästa hamnen i hela hertigdömet, och har ett vackert läge omkring det innersta af den efter staden benämnda fjorden i en af backar omgifven dal, 4 mil norr om staden Slesvig. Flensborg är genom sydslesvigska banan förenad med de på vestkusten belägna platserna Husum och Tönning, från hvilka liflig samfärdsel eger rum med England. Flensborgsfjorden, hvilken kan bli af någon vigt för danskarne, om de tyska trupperna forcera Bau och rycka mot Dyppelställningarne, emedan danska krigsfartyg derifrån kunna besvära fiendens flank, är en inskärning af Östersjön mellan landskaperna Sundeved och Angel af 4 mils längd, först 2:ne mot NV., derpå lika långt mot SV., och är i allmänhet af : mils bredd, med ett djupt varierande mellan 5 och 12 famnar. På ett ställe är segelleden blott 500 alnar bred. Fjordens kuster äro höga och skogbevuxna. Nira intill södra stranden ligger Glucksborgs slott. Dyppel, hvars förskansningar nu äro ansenligt förbättrade, emot hvad de voro under sista kriget, är en af de största byarne i Sundeved, den mellan Åbenråfjorden och Flensborgsfjorden framskjutande udden längs Alssundet. Mot SO. höjer sig Dyppelberget, 229 fot öfver hafsytan. Landsvägen löper nära i söder om den högsta punkten, Galgbacken, och litet ostligare låg vid norra sidan den år 1849 nedbrända stora qvarnen, som företedde ett så herrligt panorama öfver Alssundet. Änna östligare utgrenar sig Åbenråvägen. Litet i söder midtemot det på Als liggande Sönborgs slott finnas spår af en 1658 uppkastad skans. Här samlade general Wrangel, densamme som äfven nu är den preussiska armåens öfverbefälhafvare, år 1848 sina trupper d. 6:te juni, i afsigt att kasta danska trupperna tillbaka till ön Als och med dem tränga ötver bron vid Sönderborg, för att sålunda genom att bemäktiga sig Als, fullborda Slesvigs eröfring och berötva Danmark en högst vigtig strategisk punkt. En kolonn ryckte fram på Flensborgsvägen och en annan på den från benrå. Det var af vigt för danskarne, att besitta Dyppelberget, som förskansats, tills hufvudstyrkan kunde komma öfver från Als. Detta lyckades och tyskarne måste draga sig tillbaka. — Under fälttåget 1849 hade Dyppelberget d. 8 april utrymts at hufvudstyrkan, som gick ötver till Als. Bron öfver Alssundet försvarades vid ett brohufvud. Om morgonen d. 13 april framryckte tyskarne och kastade de utställda vedetterna tillbaka. Nu började snart elden från batterierna på Als och från kanonbåtarne mot tyskarnes i batterier uppförda artilleri, och fienden måste vika för denna öfverlägsna eld. Ön Als är danskarnes vigtigaste punkt och det är äfven möjligt, att danska armöen inom kort drager sig tillbaka till denna vigtiga position, från hvilken den kan angripa fiendens flank, om denne tränger för långt upp mot norden, och i öfrigt är oåtkomlig för en fiende utan flotta. Danskarne hafva i Fredricia-ställningen äfven en flankställning, från hvilken de kunna angripa i ryggen en ännu längre i norr och upp mot Jylland framträngande fiende, liksom platsen försvarar öfvergången öfver Lilla Bält till Fyen. Fredricia ligger på en i Lilla Bält utskjutande udde. Fästningen har mot landsidan i en båge, som är 2, mil lång, 9 bastioner och ett citadell. Här vunno danskarne 1849 en stor seger, men här stupade ätven general Rye, Vi hoppas, att makterna ej skola låta det komma så låvgt, att ens denna plats äfven i detta års krigshistoria skall komma att intaga ett rum. Vi ha angifvit ofvanstående, danskarnes befästningspunkter, på det läsaren måtte ha en öfverblick af terrängen. Om än Slesvig nu ligger till stor del öppet för en öfvertalig fionde, är dock danska armåens sak ingalunda förlorad, utan har den tvärtom ännu jvar punkter, från hvilka den kan operera med stor kratt mot hvilken öfverlägsen fiende som helst. Vi torde äfven böra erinra åra a FRE ..i.