franska vinerna och skålarne, reste sig markisen upp och yttrade: — Mina lorder och herrar, jag tömmer detta glas för: den sköna miss Ellen! i Den unga flickan tackade med ett leende; derpå fattade hon i sin ordning sitt glas och sade: ö — Jag dricker detta för öfverste Roger, markis dASburthon. — Miss Ellen, svarade den förälskade unge mannen, jog lägger hela mitt regemente för edra fötter. — Åh! yttrade hon med ott spefullt leende, officerarne ej inbegripna förmodar jag? i — Hela regementet och öfversten med, upprepade, Roger. — Akta er! sade hon; får jag blott fem minuter disponera öfversten, är jag genast färdig att utbe mig en stor ynnest. ! — Tala, miss Ellen. — Skall ni bevilja hvad jag begär? — Jag ger er mitt ord derpå. — Nåväl ! jag åstundar en löjtnantsfullmakt i ert regemente. — För er sjelf? frågade Roger skrattande. — För en rask, ung man, som beskyddas af min onkel, och hvilken jag älskar som en bror. ! Sir Robert Walden greps af en plötslig rörelse och betraktade den unga flickan. — För min vän Lionel Warner, son till en fattig enka, sade miss Ellen i det hon såg på sir Robert Walden.