de blifvit för stora att vidare kunna uppträda som barn och drogo sig derföre någon tid tillbaka från scenen för att sedermera kunna åter sramträda som fullvuxna. I sem är sysselsatte de sig med dramatiska studier. Helena blef dock konsten otrogen och återvände, sedan hon gift sig, till privatlifvet. Kate deremot studerade de mest olika roller med samma inspiration, som hon sedermera ådagalagt vid deras utförande och förvärfvade sig derigenom ny kraft åt sin själ och nya verldar åt sin tantasi. Konsten hade förut varit för henne en lek, nu blef den en passion. Den 19 Mars 1859 visade hon sig, vid 17 års ålder, för första gången åter för den amerikanska publiken. Det stycke, hvari hon först uppträdde var en bearbetning af Longfellows kvangelina-. Hon hade sjelf gifvit anledning till den älskliga diktens dramatisering och utförde titelrollen. Stycket gjorde en oerhörd lycka, och Kate Bateman förklarades för Amerikas första skådespelerska. Sedan hon i sitt hemland firat en följd af de mest lysande triumfer, begaf hon sig för andra gången till London, hvarest hon för närvarande uppehåller sig. Hennes ovanliga mångsidighet är i högsta grad förvånande. Hon är lika stor, lika oöfverträfflig som iady Macbeth och som Julia (i Romeo och Julia). Hon lyckas lika fullkomligt i framställandet af den största passion och den ljufvaste känsla, hon återger lika troget det mest glödande hat och den mest hängifna kärlek. En intagande figur och ett förtjusande ansigte bidraga att fullkomna effekten af hennes apparition. Meteorologiska iakttagelser.