det är verkligen qvickt, men det är, såsom nämndt, hårdt och förfelar ofta den åsyftade sannt komiska effekten. Emellertid är stycket i sitt slag ett mästerstycke, och det har varit med tvekan som vi framställt våra anmärkningar alldenstund stycket är klassiskt; men vi tro att vår uppfattning af detsamma som en dramatiserad, glänsande och qvick satir mera än ett verkligt drama är riktig, isynnerhet som det förmäles att åtskilliga af de frumställda figurerna äro trogna porträtter ur vissa kretsar i London på Sheridans tid. eTadelskolan spelas af härvarande sällskap på de flesta händer alldeles utmärkt. Stycket går med en ledighet och nyancering. som gör det till en fägnad att töljade framställande artisternas spel. Hr Lagerqvist gitver oss en förträtflig typ af en gammal rik lord, en gentleman i ordets fulla bemärkelse, som gift sig med en ung flicka. Hans maskering är som vanligt verkligt konstnärlig. NM.lII Forssman, hans unga fru, har äfven i sitt parti lyckats framställa någonting fängslande och intresserande. Det enkla i hennes spel, hvilket senare nu är befriadt från allt falskt och affekteradt, är en förtjenst, hvilken vi skulle vilja uppmana de yngre qvinliga medlemmarne af sällskapet att taga som föredöme. Genom ett berömvärdt aktgifvande på sig sjelf lyckas m:ll Forssman merändels dölja det af naturen något skarpa i hennes röst, ehuru det stundom i obevakade ögonblick tränger fram och stör ett annars lyckligt och i hänsyn till spelet glänsande moment. IIr Pousette har i den skenhelige bedragarens roll haft ett par lyckliga aftnar, och hans spel har utmärkt sig för en moderation och jemnhet, som förtjenar allt beröm. OÖsriga medspelande hafva på vederbörligt sätt löst sina uppgifter och publiken har skrattat och haft roligt — men har den äfven senterat Tadelskolan ?