sedan omtalade vi, att 1 Kristianstad Nera personer blifvit på stadsfiskalens derstädes angifvelse bötfällda, derföre att de idkat handel på senaste marknaden i staden, utan att vara försedda med pass. De flesta af dessa personer voro Sölvesborgsbor. Sistlidne marknad i Sölvesborg gaf dervarande stadsfiskal tillfälle att utötva repressalier mot Kristianstadsboarne, hvilka, såsom vanligt, i större antal begifvit sig dit för att afsätta varor, och såsom kända i staden samt troende att nu såsom alltid förut några pass icke skulle efterfrågas, hade försummat den formaliteten att dermed förse sig. Lyckligtvis sörnummo de marknadsbesökande tidigt fiskalens arga list, så att några telegraferade efter pass, andra återvände utan att öppna någon försäljning, men de som stannade qvar utan att telegrasera singo plikta sina 10 rdr. Orsaken till Malmö hastiga tillväxt. I Malmö nya Allehanda läses: Hattigskatterna stiga alltjemt och äro ytterst betungande för stadens invånare. Det kan också icke blifva annorlunda, när årligen en massa obemedladt, ja alldeles utfattigt, folk inflyttar till staden i förhoppning om att här finna arbetsförtjenst. Men äfven härför måste finnas en gräns, och under innev. år har man allmänt klagat öfver brist på arbete. Till pauperismens förökande har den usla byggnadsordningen här i Malmö i hög grad bidragit, då man till helt nyligen kunde opåtalt få uppföra hurudana byggnader som helst, för att sedan uthyra eländiga kyffen till från landet inflyttande familjer. Men under det att stadens obemedlade befolkning och i förening dermed fattigskatterna tilltaga i en oroväckande grad, synes det allmänna välståndet icke hålla jemna steg med populationens tillväxt. — Denna beskrifning tyckes i betydlig mån skilja sig från den storartade blomstermålning Snällposten nyligen gjort öfver tillståndet i Malmö. En länsman vid Askersund vid namn Olsson, som ogrundadt anklagat tvenne skarpskyttar för fylleri, har härför blifvit dömd att utbetala 128 rdr i rättegångskostnader och vittnesersättningar. Beriktigande. Som vi häromdagen efter Södermanlands läns Tidning omnämnde under rubrik Militärdespotism, det en kompanichef vid 2:dra lilgrenadier-reg:tet sökt förmå klanderfria grenadierer på kompaniet att begära afsked vid generalmönstring, genom att utom deras tur kommendera dem till deltagande i kommendering till Långholmen sistl. Maj månad, så anse vi oss skyldiga att omnämna, att den ifrågavarande personen, kapten Edman, till Östgöta Correspondenten insändt ett beriktigande, som synes vara fullt tillfredsställande och hvilket vederlägger de honom gjorda tillvitelserna för maktmissbruk. Östgöta Corr. dementerar för sin del, på grund af kännedom om kapt. Edmans karakter och rättskänsla, tillvitelserna. Vårdslöshetens följder. Från sydvestra Upland skrifves till Upsala-Posten den 14 d:s följande: Bonden Gustaf Carlssons i Vängsta, Hjelsta socken, hustru afled d. 27 sistl. Oktober i följd af en ganska egen olyckshändelse. Under det nämnda hustru d. 13 i samma månad var sysselsatt med att lösa fäkreatur ur ladugården, trädde en ko sin hornspets i den ring, hon bar på venstra handens längfinger, med den påföljd, att både skinn, kött och senor afsletos från det ställe, der ringen satt, och ända ut till fingerspetsen, så att benet alldeles blottades. Vid fingerspetsen hängde den lösslitna massan qvar, hvilket troligen ej blitvit händelsen, om ej ringen brustit, hvarigenom den olyckliga qvinnan blef frigjord. Med sitt illa sargade finger begaf hon sig nu till en qvacksalvare för att söka hjelp; men denne sade dock ärligt ifrån, att han icke kunde hjelpa samt rådde henne att söka en kirurg, som kunde amputera fingret... Om hon följt detta råd, hade hon sannolikt, ehuru med förlust af fingret, blifvit botad; men en sådan operation ansåg hon vara för smärtsam, hvarföre mannen på hennes enträgna begäran förband henne så godt han kunde samt gaf henne föreskrifter om vården af såret. Dessa ställde hon sig dock föga till efterrättelse, och den olyckliga utgången blef, att kallbrand snart infann sig, och den arma qvinnan dog 14 dagar efter olyckshändelsen. Linnea, Tidning för barn, utgifven af Onkel Adam, kommer äfven nästa år att fortsättas. Uti nästa årgång kommer utgifvaren, med fästadt afseende på behofvet af ungdomens kunskap i lefvande språken, att inrymma i hvarje nummer ett par stilöfningar omvexlande för franska, engelska och tyska språken, hvarefter i påföljande n:r lemnas utredning för de föregående stilarne. En skicklig lärare kommer att öfvertaga denna del af tidskriftens innehåll. Stilarne gå dock icke öfver en sida och inkräkta således obetydligt på det öfriga innehållet, för hvilket dessutom bättre plats vinnes derigenom, att musiknumren ej tryckas som förut i texten, utan lemnas samlade som ett bihang i ett större häfte. Vi önska den lilla tidskriften många