nas energiska och sasta eniga hållning beqväma sig till ett fullständigt tillmötesgående. Från London skritver en korrespondent, att nämnda utkast till franska noten gjort ett godt intryck på engelska regeringen, isynnerhet derföre att den icke bär karakteren al ett ultimatum. Österrikes hållning har äfven glort ett godt intryck. Man vill veta, att från Petersburg ingått underrättelser, som gifva vid handen, att Kyssland slutligen torde gifva efter (7). Denna eftergifvenhet, som Napiers här ofvan intagna depesch för öfrigt alldeles tyckes vederlägga, håller dessutom ej streck med de i allt större skala pågående rustningarne i Ryssland. Från Petersburg skrifves nemligen med autentik färg, att 15,000 man natt och dag arbeta på Kronstadt befästningsverk och att ingen mera får komma dit utan pass. Kejsaren sjelf inspekterar ofta de pågående arbetena och är närvarande vid den ena skjutöfningen efter den andra. I Paris är luften full af krigiska rykten. I flera af dess förstäder uppslås om nätterna plakater, hvilka uppmana till krig sör polackarno. Man väntade en demonstration vid en för de sallna polackarne tillämnad messa, som skulle hållas d. 27 d:s. Ett faktum är äfven, att Frankrike rustar fortfarande. I Brest skall upprättas en reserveskader och pansarflottan i Cherbourg erhåller sin fullständiga utrustning. Amiral Penaud, som år 1855 förde befälet i Östersjön, har kallats till kejsaren i Vichy, hvilket gifvit anledomg tlll åtskilliga gissningar. Times blir ingen klok på. Bladet anser Frankrikes och Englands intressen icke stå i samband med hvarandra. Det menar det ligga i Frankrikes intresse, att förstöra Ryssland, som är en motvigt mot dess förstoringsplaner. — Det värda bladet vill ej inse, att Ryssland redan trycker med sin koloss för mycket på Europa, att få just för jemnvigtens skull bestå. Den ryska depeschen till Frankrike har i Italien gjort stort uppseende, och man anser omöjligt, att Frankrike skall kunna tåla sådana förolämpningar, som det deri röner. Garibaldi är enl. turinertidningarne nästan fullkomligt återställd. Nordstaternas nye general i Amerika, George-G. Meade är född i Spanien år 1815. Hans far, egare till en stor törmögenhet, då Förenta Staternas konsul i Barcelona, hade gift sig med en katalonska, som gal honom tvenne barn, den nuvarande generalen och en annan son, f. n. kapten i Nordstaternas flotta. George ingick i militärskolan i West-Point år 1831 och kom derifrån 1835, den nionde ar en dimission, som omfattade Morell, Naglee, Haupt, Patrick, Martindale, Roberts, nu generaler, och Montgomery-Blair, postminister i Lincolns kabinett, och inkorporerades i 3:dje artilleriregementet. Han tog afsked år 1836 och lefde civilt till 1842, då han ingick som underlöjtn. i topografiska kåren. Han deltog i detta vapen uti mexicanska kriget. Hans modiga uppförande vid Palo-Alto skaffade honom omnämnande i dagordern, och han blef löjm. efter striderna vid Monterey. Kapten år 1846, innehade denna grad ännu i början af innevarande krig. Då presidenten Lincoln gjorde sin första begäran om 300,000 frivilliga, skapades Pennsylvaniens reservkår och anförtroddes åt general Mac Call. En af denna kårs trenne brigader uppdrogs den 31 aug. 1861 åt den nyutnämndo brigadgeneralen Meade. Vid Mechanicsville (d. 26 juni 1862) utmärkte han sig för den största tapperhet. Det var i denna strid sydgeneral Jackson förstörde Molellans högra flygel och tog till sånga flera generaler, bland hvilka MCall och Reynolds. Meade utmärkte sig äfven i striderna vid Gaines Mill, New-Market Roads, der han blef sårad, South Mountain och Antietam. Då Hooker i denna strid blitvit sårad, öfvertog Meade befälet öfver 9:de armekåren. AT Burnside ställd i spetsen för pennsylvaniska reservtrupperna, exponerade han sig så i bataljen vid Fredricksbury (d. 13 dec. 1862), att nästan alla hans brigadgeneraler och högre officerare blefvo satta ur stånd att strida. Två dagar derester utnämndes Meade till generalmajor och fick befälet öfver 5:te armekåren. Vid Chancellorsville (d. 2, 3 och 4 maj 1863) kom Meads armekår först i striden och sist derur, samt betäckte Hookers reträtt. D. 27 juni 1863 blef han besälhafvare öfver Potomacarmeen.