2— ——— 2 — 2 kiättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Hustru Johanna Gustafva Olsson, boende i sitt eget hus n:o 79 i Majornas 1:ste rote, var till i går inkallad för poliskammaren såsom skäligen misstänkt att från enkan Anna Gustafva Olsdotter från Angereds socken hafva stulit en portmonnä innehållande 4 rår 94 öre, under det Olsdotter varit stadd i fiskköp ombord å en vid Fisktorget liggande båt. Enkan Olsdotter berättade att hon känt någon vid tillfället tränga sig närmare in på henne än som var nödvändigt, då ej synnerligen mycket folk fanns på båten, dervid hon kommit att tänka att möjligen tjufvar funnos i sarvattnet, hvilken misstanke bekräftats i det hennes portmonnä, då hon för säkerhets skull i fickan kände efter densamma, befanns vara borta. Hustru Olsson, som förut stått bredvid Olsdotter hade då hunnit flytta sig ett stycke åt sidan. Under det Olsdotter bland de närvarande gjorde förfrågningar om sin portmonnä föll denna ned på däcket och Olsdotter sjelf, jemte flera som vittneu hörda personer, hade sett den komma från hustru Olsson, som kastat schalsnibben öfver sin korg, derigenom döljande denna och handen, i hvilken hon hållit portmonnän. Hustru Olsson förnekade dock tillgreppet och begärde att å sin sida få vittnen hörda, hvilka skulle kunna bestyrka att portmonnän ej kommit från henne. Enkan Olsdotter återfick emellertid sina penningar, men ej portmonnän, hvilken kommer att uppvisas vid radhusrätten, dit den vidare ransakningen hänsköts. Ynglingen Frans Leonard Andersson stod i går inför poliskammaren tilltalad för stöld från sin husbonde, restauratör Ekström å hotell Prins Carl. Kyparen Hörlind, som ombud för hr Ekström, upplyste att han, Hörlind, hade hand om kassan och att han i måndagsafton vid elfvatiden räknat dennas belopp för dagen och inlagt penningarne i disklådan samt derefter på några minuter utgått i köket, derifrån han för verkställande af vexling snart åter inkallades i skänkrummet. Då han åter inkom i rummet stod Andersson bredvid lådan, deri penningarne, då Hörlind utdrog den, befunnos ej ligga i samma ordning som förut och vid närmare efterräkning emellan 20 och 25 rdr felades i summan. Hörlind hade då yttrat sina misstankar mot Andersson som dervid, slående knytnäfven i disken i häftig ton bedyrat sin oskuld samt derefter sprungit sin väg, utan att han senare på aftonen kunde i huset påträffas. Följande morgon befann han sig likväl i sitt rum och då man lät honom förstå att visitation var för handen sökte han springa sin väg, men sasttogs å gården. Då han visiterades befanns han innehafva 11 rdr, hvilka han stuckit i ena skon. I hans draglåda påträffades en 5 rdrssedel samt cigarrer till ett värde af 6 rdr. Vid förhöret erkände Andersson att han den ifrågavarande aftonen gjort påhelsning i penninglädan, men då endast tagit 5 rdr. De penningar han hade på sig sade han sig dels sammansparat af de drickespenningar han erhållit på restaurationen dels bestå af inkasserade fordringar sedan den tid han hyrde biljarden i Rubensonska restaurationen, hvilka penningar han förvarat i skon för att påminna sig att han borde betala en skomakare, till hvilken han var skyldig denna summa. Cigarrerna, hvilka till största delen utgjordes af finaste sorten å 50 öre stycket, hade han då och då, för egen förbrukning tagit ur cigarrkopparne. Nyckeln han begagnat hvilken innehades af en kamrat, som i kyparens frånvaro hade hand om vexeln, hade han tagit från denne i deras gemensamma rum och efter begagnandet förenämnde afton kastat bakom kakelugnen i skänkrummet. Då kyparen Hörlind med bestämdhet påstod förlusten varit större än den summa Andersson erkänt, samt från flera håll upplystes att det depensiva lefnadssätt han fört, gaf anledning förmoda att denna påhelsning i lådan, ej som han påstod, vore den enda och första, inmanades Andersson, som är född här i staden den 8 Mars 1847, i cellen att der invänta fortsättning af ransakningen, som uppsköts till d. 4 nästk. Augusti.