got som dock ej inträffade. Behållningen efter 50 öre biljetten blef 250 rdr, hvilka ötverlemnades till ofvannämnda ändamål. KL. var öfver 8 e m. då konserten slutades, och vid denna tid skulle den bestämda festen för II. M:t taga sin början å Fredriksdal. Er korrespondent måste tillstå, att det ej var utan en viss tvekan han erlade sina 15 rdr för att deltaga i densamma; men då han var hitkommen för att referera hvad som här tilldrager sig, så måste han naturligtvis söka skaffa sig reda på detta, och framförallt söka återgifva konungens yttrande vid en för honom särskildt arrangerad fest. Han tranquiliserade sig således lugn och följde strömmen ut till det en half fjerdingsväg från staden belägna täcka landstället Fredriksdal, hvilket eges af possessionaten Lindgren och af honom välvilligt blitvit för festen upplåtet. Sedan man Uvat upp för den länga -Liden-, som är en del ul eller, rättare sagdt, en förstad till Helsingborg, utgörande en sluttning lik Stigbergslidens, men minst 10 gånger så lång, unlände man slutligen fram till egendomen, der man, mot allemnandet at sitt inträdeskort, erhöll en ny dekoration, bestående af ett hvitt taftband att knyta i knapphålet och å hvilket i svart var tryckt Festen å Fredriksdal. Genom en massa hvalfbägar, klädda med grönt och sins emellan förenade med sestoner af kulörda lyktor i de svenska och danska färgerna anlände man till den pleasure ground, som sträckte sig framför hutrudbyggnaden. Å ömse sidor härom voro långa och täta allcer, rättare löfhvalf (ty endast på få ställen kunde man genom dem skåda firmamentet), och dessa hvalf voro på det mest öfverraskande sätt dekorerade med tusentals kulörda lyktor, hvilka glänste bland det gröna som ädelstenar och frambringade en effekt lik den man ersar, då man i santasien sätter sig in i en al sagorna ur tusen och en natt. I den ena af dessa aller var ett rikligt och jettelängt bord uppdukadt med en mängd läckerheter och ötversålladt med rödvinsbuteljer af goda märken, och i en sidogäng, lika dekorerad, sträckte sig ett ansenligt bord, svigtande under tyngden af bålar och glas. A hvardera sidan af hutfvudfagaden var en orkester placerad, och hutvudingangen samt balkongen smyckade med grönt och blommor. A den gröna planen framför såg man anstalterna för ett större fyrverkeri. Skarpskyttekåren, skarpskyttarnes kadetter samt trivilliga brandkåren utgjorde vakt. Senare infann sig sångföreningen. De ankomna deltagarne i festen spridde sig i dessa magiskt belysta gångar, åsågo anordningarne, dervid ej glömmande alt kasta en praktisk blick å de uppdukade borden och utstaka ansallsplanen. Ändtligen klockan något efter 9 ankom II. M:t konungen samt hertigurne. De stego genast upp i corps de logisn, och dermed började sestens, att jag så må uttrycka mig, sämre afdelning. Deltagarne i festen gingo nemligen, sedan hela festkomiten naturligtvis dragit sig upp till de kgl. personerna, vankande hit och dit utan någon herde, hvilken skulle underrätta om man fick börja att dricka bålarne eller om man skulle störta sig in på den lockande sexan. Ovissheten skingrades dock ändligen derigenom att hertigen at Östergötland, som tr oligtvis önskade sig friskare lult, nedkom och genom en af testkomitöns ledamöter visades till de nämnda fyllda pokalerna. Dit strömmade då allt hvad ben, anda och törstighet hade, så att det vackra hvaltvet ögonblickligen fylldes. II. kgl. höghet drack dock endast med de närmast stående, utan att någon al dem fann sig föranläten sammanfatta de närvarandes känslor för honom till ett gemensamt uttryck. Ilerugen lemnade snart platsen och II. M:t sjelt nedkom, hufvudsakligen omgifven al de ofvannimnda danska adelsmännen. Ej heller nu ansåg sostkomitön det vara på sin plus att genom någon af dess medlemmar utbringa en gemensam skål. II. M:t drack således endast med sin närmaste omgifning och vi andra, hvilka stodo der med ett ärligt svenskt hurra på vära läppar, vi måste helt beskedligt låta maten (h. c. drycken) tysta mun. Som en meteor försvann II. M:t, som troligen önska alt få dricka med samtlige de närvarande värdarne, och derefter blef det summa obeslutsamma trampgång under en half timmas tid, till dess ändtligen en trumpetsanfar gal ett för de festa måhända oförstätt tecken (inga programmoer funnos) att sexan skulle taga sin början. Såsnart de öfriga sett att en och annan börjat göra utfall mot rådjursstekarne, kycklingarne etc., skyndade ätven de ötriga till, för att få någon valuta för sina penningar, de