uppgifterna från Paris och Wien. Ett afbrott at den diplomatiska förbindelsen är dock en ringa upprättelse för den förödmjukelse, som Storbritannien har lidit. Timesinnehåller i detta hänseende tvenne märkliga artiklar, hvilka ej böra så alldeles tagas efter bokstafven, då de upprepade gånger förklara, att England ej kan göra något för Polen, ty de inprägla derjemte lifligt hos engelska folket, att Ryssland behandlat det med ett hån utan like, hvarigenom bladet synes förbereda nationen på, att detta beteende kan hafva allvarligaste konseqvenser. ÄAfbrytandet al de diplomatiska förbindelserna med Ryssland är dessutom af stor vigt i ett ytterligare asscende, emedan det förutsätter till en början observationseskadrars utlöpande till de ryska farvattnen i Östersjön, Hvita och Svarta Hafven. Dylika eskadrars dervaro skulle vara nära nog en blockering af den ryska inoch utförselhandeln, samt bli ett indirekt stöd för införseln af vapen sjöledes till Polen. I Wien åtminstone gör man sig redan fattad på en rysk och en fransk eskaders snara inlöpande i Östersjön. Äfven i Preussen tyckes man dela den tron, att kraftiga mått och steg skola vidtagas. Sålunda läses i Volks-Zeitung. Vi anse det icke troligt, att det polska kriget blir uppskjutet ända till nästa vår. Om man skall föra krig, så bör man göra det nu, annars skulle man uppoffra alla polackarnes fördelar. Frankrike har alla skäl, att icke släppa de fördelar, som ett krig i höst skulle gifva och att ej afvakta den stundande vårens ovissa situation. När man betänker, med hvilken lätthet Frankrike skickar expeditioner till de aflägsnaste länder, der hvarken dess heder eller intressen äro inblandade, kan man icke förklara sig, hvarföre det tvekar att vidtaga en expedition till Polen. Höstkampanjen skulle hafva den fördelen med sig, att den troligen skulle bli mycket kort. Detta skulle vara ett lokaliseradt krig, som började i Lithauen, men hvars förnämsta mål vore i konungariket Polen. Detta land sknlle temligen snart bli befriadt och man skulle sluta en fred, som icke i väsentlig grad omändrade Europas karta. Till våren deremot skulle kriget taga vida ansenligare proportioner. Detta skulle bli ett stort krig mot Ryssland, i hvilket Osterrike och England ej skulle stå neutrala och hvars följder det skulle vara omöjligt att beräkna. I franska lägret i Chalons har detryska svaret väckt ett alldeles utomordentligt uppseende. Soldaterna ville om möjligt genastmarschera mot Ryssland, och det säges, att befälhafvaren marskalk Baraguay d Hilliers sammankallat generalstaben och måst tillgripa kraftiga mått och steg, för att åter lugna brushufvudena. Alla franska tidningar, såväl i Paris som landsorten, med undantag af La Presse draga i härnad mot Ryssland. Äfven den allmänna meningen är mycket retad mot Ryssland, och man väntar sig krig. Påjbörsen gå de mest uppskrämmande rykten. En diplomatisk anekdot berättas om det olika sätt, hvarpå de ledande statsmännen i Paris, London och Wien emottagit de ryska svaret. Napoleon utbrast: Cest pire quinfame, cCest ridicule! — Russel mumlade: That is worse than bad; — Rechberg citerade en i Tyskland bekant saree; Funfmalhunderttausend Teufeln! Polackarne sjelfva bedrifva med den största kraft sina rustningar; men oaktadt allt ryskt spioneri hållas dock de många olika samlingsplatserna hemliga. Såsom ytterligare bevis derpå betecknas det villiga upptagandet af det utat nationalregeringen dekreterade lånet om 28 millioner gulden i 4 serier å 7 millioner. Sedan en vecka tillbaka hafva redan 2 millioner blifvit tecknade, af endast en kapitalist 700,000 gulden. Lånets säkerhet skall vara baserad på kronodomänerna utan åtskilnad, antingen desamma äro verklig statsegendom eller konfiskerad egendom. — Äfven ett annat bevis är, att polackarne nu åter strida i större massor. Ryssarne måste använda några och tjugotusen man, för att bevaka Warschau-Petersburg-banan. Vid hvarje bro finnes ett läger om 600 å 1,000 man uppslaget. Moniteur meddelar ett dekret af Muraview, enligt hvilket förpaktarne af skattkammargodsen, mest polska adelsmän, skola förjagas från godsen och beröfvas sin lösegendom, då de deltagit i upproret, lemnat rebeller tillflykt, väcka misstankar eller aflägsna sig från sina hem!. — Den officiela ryska tidn. Invaliden säger om detta dekret: 1 vårt land Lithauen fordra talrika röster eftertrycklig sönderklyfning af de stora enskilda godsen, hvilka man derefter skulle försälja till verkliga ryssar. Utförandet af detta förslag skall vinna allmänt bifall. Medelst en sådan kolonisation skulle med tiden uppnås, att den åkerbruksidkande befolkningen i Samogitien blefve ersatt med det ryska elementet, hvilket skulle, understödt af vårt ryska fosterlands orubbliga patriotism, i detta land för alla tider tillintetgöra Polonismens och katolicismens liga. — Äfven denna uppsats aftrycker Moniteur, betecknande nog. Om Muraview sjelf berättas, att han blott en enda gång visat sig för befolkningen i Wilna. Han lemnar ej, hvarken natt eller dag, sitt palats, utan grubblar ständigt öfver