sig å balkongen, hade afslutat sin måltid. Fyrverkeriet fortgick derefter under allmänt bifall, och bland de många lyckade pjeserna utmärkte sig isynnerhet en jettefisk, omkring 12 fot i längd, hvilken, sprutande eldslammor ur sina fenor och för hvarje minut lik en kameleont skiftande i olika. färger, slutligen öppnade sig vid ryggfenan och framställde den allra täckaste bukett af eldiga blommor. Slutnumret utgjordes af IH. M:ts namnehifter, omgifvet al s. k. svälvande lågor i de blå och gula färgerna samt ett förvånande eldbatveri, hvarunder de båda musik-kårerna spelade den gamla tolksången och sångföreningen hvilken mom parentes sagdt blet högst styfmoderligt behandlad) afsjöng en af litteratören Lilja författad helsning till II. M:t. Sedan de sista gnistorna af det kgl. namnehiflret slocknat och de sväfvande lågorna börjat förblekna. skyndade deltagarne. n. b. de ägre, åter till borden, för att söka fortsätta n så plötsligt afbrutna måltid. De fingo dock ej länge fröjda sig häraf och hunno ännu mindre att taga ett glas på maten förrän de kgl. vagnarne körde fram och dermed signalen gass till återtåg. I alleerna köpte man sig en cigarr af de kringvandrande små minuthandlarne (vid borden bestodos ej sådana) och man anträdde återfärden belåten med sin d — Ja, visserligen såsom individ, men för min lel ej såsom korrespondent, då för kEdra värda läsare, jag hvarken kunnat omtala det tal, som hölls till konungen eller hans svar derå. Vid hemfärden fick den s. k. Liden tillfälle att genom illumination visa sin underdånighet och glädje. Vid !,12-tiden var man åter i staden, och vardt så morgon och afton på den dagen.