mimA rande ä ömse sidor. Danmark har redan för sma kreatur och ladugardsprodukter skaffat sig en fast markuad i Euglaud; ingenting vore derföre naturligare än att tulltarillen så ordnades, att Danmark ven kunde föra de sveuska lanutbruksvarorna till torgs i Eugland. Af en sådan mellanhandel skulle såväl Danmark som Sverige halva gagn. Reciprocitet de bada länderna emellan i afseende a tullsatser är nödig, och jör att åstadkomma en sådan finnes ingen annan utväg än att med sortroende vända sig till regeringen och framlägga sina bekymmer i detta fall. Olverste Ihestrup påpekade, att danska riksradet redan föreslagit borttagandet af tullen a lelvande kreatur samt nästan alla landtmannaprodukter. Som undantag skulle endast artikeln ost qvarsta, hvilken skulle äsättas en tull al 4 a 5 skilling skalpundet. Denna nya författning hoppas man skall komma att tjena till efterrättelse från d. I April nästa år. Ronsul Hage beklagade visserligen det närvarande tillstandet med tuliiörhållandena, men ansäg dock att de höga algisterna för sjöfartsrörelsen verka lika hämmande på samsärdseln; som bevis hvarpå han nämnde att det tölle sig dyrare att från Köpenhamn utklarera ett fartyg till Landskrona än till Kina. Likväl borde man ej i tullagstifining braka med nagon reciprocitet, sådan kommer nog af sig sjell i den mån srihandelssystemet gör sig gällande, hvarvid han hänvisade till det beslut, som det Skandinaviska nationalekonomiskamötet i Göteborg sattit i afseende å tull-lagstiltningen de skandinaviska rikena emellan, neml. att endast sinanstullar borde finnas, men ej skyddstullar. Sverige räknade talaren som ett al de lyckligaste land i veriden, hvilket egde de rikaste bytesmedel i de artiklar jern, vä och spanmal, hvilka utan hinder få utför Lika litet som jordbruket b-hölde några särskilda förmaner, lika litet bör det belastas med några onaturliga bördor. Den fria konkurrensen är jordbrukets lifslult. Paminde om konungens yttrande vid det nyss alslutaue Skandinaviska naturforskaremötet, att mörkret nu försvunnit och att en ny dag randades för norden. Föreslog att mötet i sin resolution i asscende a denna sraga mätte ansluta sig till den vid Nationalekonomiska mötet uttalade asigten. Possess-onaten Hark samt landtbrukaren v. Essen instämde deremot i de at prof. Nathhorst uttalade asigterna om det orimliga uti, att Danmark skulle hålla sin marknad stängd för oss, under det vi hålla vår öppen för Danmark. Som exempel anfördes bland annat att tullalgisten för en sjerding smör i Danmark är 12 rdr, för en höna 33 öre o. s. v. De högljudda bifallsrop, hvarmed deras yttranden mottogos, bevisade, att de flesta skånska landtbrukarne voro al samma äsigt. Mot denna uppträdde Ofverståthållaren Bildt, som ansåg frågan gälla bytets, kapitalets och arbetets frihet. Med ledsnad hade ban törmärkt de yttranden som i denna fraga utgätt från svenska sidan, hvaremot han gillade konsul H Skulle tull-lagstistningen ordnas etter kulturforha den, skulle man komma till de orimligaste konseqvenser. Om Skåne ville betrygga sig mot att blisfva oölverflygladt af det bättre uppvdlade Danmark, så skulle ju kunna hända att Sveriges öfriga provinser, hvilka i samma afscende stå i ett ännu sämre förhållande til! Skåne, skulle önska att likaledes trygga sig mot denna provins. Protektionssystemet leder endast till isolering, då deremot sfrihandelseystemet för till civilisation och 10rbrödring. IIVad som sattas oss för vår utveckling är endast armar, för att tillgodogöra våra rika tillgångar. Arbetet bör vara fritt, då går det dit det bebölves, så ock med kapitalet om räntan blir fri, hvilket talaren hoppades skulle blifva fallet. Vi böra framgå på den utvecklingsbana, vi beträdt; Sverige har derunder visat sig gå framåt, och låtom oss derföre akta oss för att taga något steg tilibaka. En mängd personer yttrade sitt bifall till hr Bildts föredrag och konungen sjelf tackade honom för detsamma. Hr Kark försvarade sin åsigt (H. M:t skrattade dervid rätt hjertligt) och upplyste om, att det icke var skyddstullar, som skånska Jorabrukaren ville halva, utan blott rättighet att sa fritt insora sina artiklar tili de länder, hvilka åtnjuta samma lörmån hos oss. Hr v. Essen wiaholl arven sin asigt. Rättvisa, frihet och likhet de båda länderna emellan, se der hvas man begär. Konsul Ilage tackade hr Bildt för hans yttrande och hoppades att han snart måtte blitva i tilllälle i en wvidsträcktare mån kunna tillämpa dessa (Konungen log vid denna ministerpåpekning). Prisade ytterligare frihandelus stora välgerumgar och beklagade Protektionssystemet, hvilket lägger en svår koptskatt just på den fattigaste delen at befolkningen. Anlörde härpa flera exe pel, bland annat eskyddetför klädessabrikanterna, lör sockerraffinadorerna 0. s. v. Går Sverige vidare på frihandelns bana, så skall nog Danmark jolja exemplet: Kommer der Lys fra denne Side al Sundet, saa vil det vel tende paa hos Os ogsaa. (Lifliga bravorop!) Prot. Nathhorst beklagade i likhet med hrr Kark och v. Essen lörut, den oriktiga uppfattning man gjort sig af de skånska landtmännens önskningar, liksom det varit fråga om att begära skydd, då man endast begä att marknaden skall öppnas lör oss der vi kunna alsälta våra Varor. Diskussionen förklarades nu vara slutad. Ordsöranden ansag ej någon resolution behöflig, alldenstund ingen talare motsatt sig frågans första del, och då det under diskussionen blilvit upplyst, att, hvad senare delen anginge, tull-lagstiltningen i Danmark nöjaktigt kommer att ändras från och med d. 1 nästk. April. Mötet gillade detta. Andra och tredje frågorna behandlades i sammanhang med hvarandra och hade följande lydelse: han i allmänhet jordens fruktbarhet ökas, utan att till densamma från andra håll köpa gödsel, och, i så fall, huru kan detta ske? Om man vill öka jordens fruktbarhet genom köp af gödsel, är det då fördelaktigast att direkt köpa guano, benmjöl o. d. eller att öka gödseins mängd och värde medelst användande af en motsvarande mängd af kraftfoder? Konferensiadet Forchhammer inledde frågan med en teoretisk botanisk-geologisk undersökning al de bada jordarterna sandjord och lerjord, af hvilka han karakteriserade den förra såsom en jord den der ursprungligen är utan fruktbarhet, hvadan sådan endast kunde åstadkommas genom yttre kraft. Lerjoruen deremot vore visserligen ofruktbar, men egde likväl lifskraft, sastän den icke var framkallad. Men den kan lätt framkallas genom att dess beståndsdelar lösas. Detta sker genom plantorna, ty de göra jorden fruktbar i stället för att, som man vanligen antager, utarma densamma. Planta föder planta, och man bör derföre med alla till buds stående medel söka framkalla kraftig plantväxt på dylik jord. Professor Nathhorst tog saken från den praktiska i3. I datta fall oi alltid hal1— ——. — aa 7.t .a2e2t