Ethnografiska sektionen: ordf. prof. Worsaae fr. Köpenhamn; v. ordf. prof. Monrad sr. Christiania; dansk-morsk sekreterare doktor Rosenberg fr. Köpenhamn och svensk sekreterare mag. Bruzelius. Statistiska sektionen: ordf. medicinalrådet F. T. Berg; v. ordf. amtman Kyhn fr. Norge; dansk-norsk sekreterare Fengsel-lege Dahl fr. Norge och svensk ordf. sekret. Fåhricus fr. Stockholm. I den gemensamma middagen i Berns nya, samma dag första gången öppnade, särdeles vackra och rymliga salong, deltogo ötver 300 personer. Anrättningarne voro lyckade, taffelmusiken god och stämningen särdeles lifvad. De två första festtalen än välkomsthelsning till deltagarne samt en skål för Skandinaviens konungar, föredrogs på ett särdeles lyckadt sätt af statsrådet Malmsten. Ilan hade tidigare belsat mötets deltagare välkomna på torra vägen, måhända allt för torrt (nej! nej!) nu ville han göra det på den våta; en hvar borde styrka sin granne i den rätta tron, att den sanna naturvetenskapen är om förmiddagen strängt allvarsam men vid middagen Åuna gaia scientia; granne vore dock ej blott den vid sidan sittande, utan alla öfver laget och i den meningen ville han dricka med sin granne. Carl den XV och Fredrik VII hade vågat att låta sina folk njuta frihe ten. För båda skålarne voro versar skrifna; för mötet af Herman Bjursten. Efter kungarnes skål, med sina sansarer och hurrarop, sjöngs först svenska folksången och sedan den danska Kong Christian stod ved höien Mast. Såsom inledning till den tredje skålen sjöngs, på uppmaning af statsrådet Malmsten, de två första samt sista versen af en särskildt utdelad sång, hvarefter v. ordf. generaldirektör Huss bad sällskapet tömma sina glas för det 9 skand. natursorskaremötet. Dessa sammankomster af nordens vetenskapsmän hade åstadkommit en behöflig närmare förening emellan dem. Norden hade iföljd deraf intagit ett högre rum i den vetenskapliga verlden än förut och skulle snart blifva lika sjelfständigt i vetenskapligt som i politiskt hänseende. Från vetenskapsmännen hade idGden om Skandinaviens andliga enhet utgätt ibland folket. Prof. Santesson utbragte en skål till Tack för sist! (med versar af A. G. Virgin). Tolf år hade förflutit sedan Danskar och Norrmän sist voro i Stockholm. Svenskarne hade under mellantiden gästat i Christiania 1856 och i Köpenhamn 1860. Derföre Tack för sist! Bäst vore väl att uttrycka sin tanke i handling, men man kunde åtminstone vara öfvertygad att de citerade orden icke voro mera hemmastadda i svenska språket, än tanken är det i svenska hjertan! Konterensrådet Forchhammer ville å sina landsmäns vägnar erkänna att Köpenhamn icke kunnat mottaga sina gäster så som nu Stockholm eller förut Chri stiania; men han önskade dem emellertid än en gång välkomna i Danmarks hufvudstad ! Prof. Faye tackade å de norskes vägnar. Under de tolf år som förflutit sedan sista mötet i Stockholm hade många gätt bort af mötenas största prydnader; nu senast Eschricht och tidigare Anders Retzius, själen i de Skandinaviska Naturforskaremötena. Svenska nationens söner hade ej blott af ålder visat sin ifver för vetenskapens, ljusets och frihetens sak, de hade alltid gifvit anledning att prisa den svenska gästfriheten. Detta möte lotvade att öfverträffa alla de föregående Språken göra nu ingen svårighet. Mätte den dag snart komma, då Universiteternas lärostolar utan åtskillnad besättas med män at hvad Skandinavisk nation som helst (Bravo.) Konf.-rådet Torchhammer föreslog en skål för Ordföranden statsrådet Malmsten samt general Wrede. Statsr. Malmeten tackade. Skälen tillhörde uteslutande general Wrede icke ordföranden. hskall prisas, när det är drucket. Prof. Paye föreslog en skål för prof. Fries, han som står högst uppe på vetenskapens höjder. Yriea uppträdde på talarestolen och helsades med ändlöst jubel. Sist föreslog prof. Worsaae en med stor entusiasm drucken skål för prof. Sven Nilsson. Mötet har allt hitintills varit gynnadt at det herrligaste väder. Epvligt Red. igår pr telegraf tillhandakommet meddelande, bevistades gårdagens allmänna möte af hertigen af Östergötland. Pö