lackar i Lithauen skulle ha blott ett hufvud, på det hans bödelsvärd måtte i ett hugg befria honom från denne daglige fiende. Det har gått så långt, att de för sin stränghet bekanta embetsmännen Bobrinski, guvernör i Grodno, Hildebrand, general vid gensdarmeriet och Haller, civilguvernör i Wilna, inlemnat sina afskedsansökningar med den anmärkratt de tjenat czaren, men icke vilja tjena bödeln Muraview). Ölverste Wasiliew som i 15 år varit i Wilna, har hemligen med hela sin samilj lemnat platsen. I ett intressant bref till parisertidningen Patrie skrifves under d. 2 juli rörande dessa förhållanden följande: Hela Lithauen har af nationalregeringen erhållit befallning, att resa sig i massa och visa general Muraview, att hans instruktioner om utförandet af belägringstillståndet skola hafva ett resultat alldeles motsatt det som moskoviterna väntade sig. Organisationen af den ryska militärpolisen har, genom hemliga komitcens i Warschau varningar, icke rönt någon sympati hos visst folk, och trenne af Wilnas innevånare, hvilkas patriotism var misstänkt och som tillkännagifvit sig vilja ingå i denna improviserade milis, hafva funnits mördade i sina sängar med denna skrift på bröstet: Sa skola fäderneslandets förrädare sluta ! Tillfölje af offentliggörandet af det sällsamma dokument, som syftar att af Lithauen göra ett stort nät af agenter, lönade af sina egna angifvelser, harva mer än 200 personer lemnat Vilna, för att stöta tili de nya band, som bildas i trakten af Szawle i Samogitien; man väntar sig i hvarje ögonblick en öppen revolt inom sjelfva staden. Folkets förbittring är sådan, att innevånarne i risk af en ögonblicklig död med feberaktig energi resa sig mot den blodtörstige prokanslerns soldater. Massakrerna i Warschau äro ej mera någonting i jomförelse med de blodiga scener, som utöda den olyckliga lithauiska hufvudstaden; hvar och en, af hvilken ålder, kön eller samfundsställning han än må vara, är inskrifven på generalens sbirrers lista, och det är tillräckligt att, under det man passerar gatan, stanna bredvid en af dessa Muraviews satelliter, för att genast blifva gripen. Listan tillfrågas; om detär en man, erhåller han på stående fot en bastonnad och föres i fängelse; om det är en qvinna eller ett barn, användes ris. Offret lemnas på gatan, för att snart gifva förevänning till nya våldsverk. D. 15 Juni hade hustrun till en rik egendomsegare i Kalvarya. en mil från Wilna, den olyckan, att stanna vid äåsynen af en ung kuappt 12-ärig gosse, som sökte göra sig loss ur de vilda soldaternas händer; en tår tillrade från hennes öga och hon skyndade att torka den, men dock ej tillräckligt hastigt, för att icke bödlarne skulle bli det varse. Plötsligt kasta slg tvenne karlar öfver den oförsigtiga, man kläder af henne, hennes drägt slites i stycken under förevänning, att färgen å densamma är en förolämpning mot Åczarens faderliga regering. Hon bar en grå klädning och likadan mantilj. Kosackens piska höjes, för att göra sin dagliga tjenst; några vänner till den olyckliga komma fram och söka parlamentera med Muraviews bödlar. Ny oförsigtighet! Dessa vänner omringas, trumslagaren slår hvirfvel, generalen låter höra sig och gatan rensopas af en mängd kosacker. Man tillbommar husen, jag nämner ej bodarne, ty nästan ingen utaf dess ägare vågar framlägga sina varor. .. Ve de olyckliga, som dröja, för dem återstår endast bastonnaden och fängelset . . . det ville säga döden! Mine Massulska låg afsvimmad i bödlarnes armar, hennes vänner bundos med rep, som skuro in i köttet och det dvstra tåget begaf sig mot ruinerna till Jagelonernas forna slott, hvars källare tjena som fängelser. I detsamma passerade Muraview med sin stab, han frågade om förhållandet, och genast föllo fyra offer, bödlarne togo dem på armarne, tillslöto lederna, men breda blodspår visade, hvilken befallning Lithauens tiger gifvit, och en dödstystnad rådde bland fångarne. Vilna har beslutat försöka sin befrielse, och om det måste gå till ruin, är döden på stridsfältet bättre, än att lefva under czarens guvernör. För tre dagar sedan sköt man på prokonsulns vagn, husen genomsöktes, blod rann, det behöfdes tjugo lik för att mätta ryssarnes hämnd, men den brottslige har ej synts till. Folket väntar endast på ordre, men om denna dröjer för mycket, hafva innevånarne, säges det, beslutat begrafva sig och sina tyranner under ruinerna af sin gamla stad. Från sjelfva Polen skrifves under dena 2 d:s, att en kassör vid poststyrelsen har flyktat sin väg, efterlemnande ett bref, hvari han tillkännagifver, att han på nationalregeringens befallning öfverlemnat henne postkassan med 45,000 rubler. Ryska embetsmännen i Polen stå handfallna och deras makt är alldeles neutraliserad genom nationalregeringen. En berlinerkorresp. omtalar, såsom ett bevis härför, att han sett ett nummer af den i Warschau utkommande hemliga tidningen ÅPraada (Sanning); dettas öfverraskande utstyrsel står ej efter för någon europeisk tidnings, hvarföre korresp. anser bladet ej kunna vara tryckt i någon smygpress, utan måtte utgått från en större officin, som ej så lätt låter dölja sig. Och ryska regeringen är likväl ej i stånd att upptäcka tryckeriet. I Warschau berättas allmänt, att befallning ditkommit, det samtliga fångna insurgenter skola med snaraste förflyttas från citadelJet till det inre af Ryssland (Siberien ?). Fordne anföraren for polska zuaverna, Rochebrun, befinner sig f. n. i Konstantinopel. Han skall taga befälet öfver en afdelning por lackar, som samlar sig i Tultscha och nu räk