utförandet af det heliga verk, de inför Europa högtidligt förklarat som det oföränderliga målet för sina bemödanden. Deras så bestämdt uttalade vilja gör hädanefter hvarje motstånd omöjligt, och mer än någonsin gäller här ordspråket: Vilja är kunna. Att döma af dessa ministeriela yttranden vil det dog blive noget av inom diplomatien: ty språket har onekligen fast klang. Medan talet är om diplomatien, torde här kunna meddelas det hufvudsakliga innehållet af Italiens senaste note efter emottagandet af Rysslands svar. Densamma är egentligen icke något svar, utan snarare en ny instruktion för den italienske gesandten i Petersburg, men förtjenar dock för dess hållning, hvilken äfven förskaffat italienska regeringen en mention af England, att uppmärksammas, isynnerhet som den sannolikt i mycket öfverensstämmer med en likartad note, hvilken lär från Sverige afgått till Petersburg. Noten, daterad den 12 maj, säger: Italien har, såsom furst Gortschakoff anmärker, i revolutionerna gjort långa och smärtsamma erfarenhetsrön. Det har deraf lärt, att agitationerna ej kunna på annat sätt undanrödjas än genom att stärka den monarkiska principens moraliska auktoritet och genom afseende vid folkens verkliga behof och berättigade sträfvanden. Den italienska regeringen har derföre, erinrande sig de stora af H. M:t kejsar Alexander redan genomförda reformerna och vädjande till hans visa initiativ, ställt sig på en ståndpunkt, som var för dem bestämd såväl af dess erfarenhet, som af dess politiska principer och den respekt, som furst Gortschakoff med rätta fordrar för Rysslands principer och intressen. Rysslands intresse kan ej fordra, att Polen alltjemt skall för Europa vara en orsak till allvarliga farhågor, och det kan äfven s. n. hos civiliserade nationer bestå några väsentliga principiela divergenser i hänsyn till den nödvändigheten, att folken framför allt genom moraliska band måste vara förenade med sina regeringar. Italienska regeringen ser derföre med beklagande, att furst Gortschakoff citerat det kejserliga manifestet af den 31 mars (amnestidekretet) på ett sätt, som låter tro, att detta manifest, enligt ryska regeringens åsigt innehåller alla elementer till lösningen af de frågor, som nu tagits i öfvervägande af Europa. II. M:ts regering är, i öfverensstämmelse med de befryndade och allierade makterna af den åsigt, att det för läkaude af Polens onda, såsom jag i min note hade den äran säga, är nödvändigt, att adoptera ett system, som upphäfver orsakerna till detsamma. Från Petersburg skrifves i Börsen-Nachrichten: Ju eftertryckligare vi skrida till förberedelserna, att möta stormen af ett krig, . . desto lugnare kunna vi vara i afseende på detsammas förverkligande. Redan bekräftelsen af att vi äro beredda, att gå emot den främmande fienden och med oböjlig fasthet genom hela ryska folkets kraft tillbakavisa honom, samt de förutgångna tecknen till ett modigt och snabbt rustande hafva redan utöfvat sitt inflytande; lidelserna afkylas, förtroendet till oss befästar sig. Petersburgertidningen Nordische Biene yttrar om polska frågan: Denna är lika mycket en rysk som en polsk fråga, och derföre skall i närvarande fall majoriteten af folken, ryssar eller främlingar, för vår patriotisms skull ursäkta vår möjliga partiskhet vid bedömandet af denna fråga ... Vi medgifva icke, att en och samma lag är riktig på denna sidan om Niemen och oriktig på den andra, och förklara derföre utan omsvep, att de händelser som tilldraga sig i Polen och de vestra guvernementen hos oss alltid skola finna ett lika opartiskt (?!) bedömande, som om de passerade i Sydamerika eller Kina. Att adeln och flertalet af städernas befolkning i konungariket Polen af alla krafter eftersträfva söndring från Ryssland, är ett obestridligt faktum, och enligt vår åsigt skulle en sådan söndring mera ligga i Rysslands nuvarande intressen, än i Polens; men att folket (vi mena bonden) icke obetingadt tror på sina godsherrars löften, det skulle vi dock kunna påstå och äfven som bevis anföra månget obestridligt faktum. Hvad Lithauen angår, stå derstädes å båda sidor patriotism och religion så fientligt gentemot hvarandra, att det synes vara nästan omöjligt, att på händelserna derstädes grunda någon slutsats. Det förefaller löjligt, då våra tidningar och journaler med största allvar och ovanlig vigtighet sysselsätta sig med afgörandet af den eller den nationalitetens öde och såsom i föreliggande fall, ömsom afträda åt Polen de vestra guvernementen, ömsom icke. Denna fråga kan blott afgöras med svärdet. Nasche Wrenica omtalar innehållet af de hemliga revolutionära tidningarne, hvilka under titlarne Welikoruss och Swoboda (frihet) utkommit i Petersburg och Moskwa. Nasche Wrenica säger, att dessa arbeten 3 0.8 144 utgå från den polska centralkomitåen, ooh hrr Bakunin och Hertzen skrifva uti dem. Nasche Wrenica anmärker slutligen, att en revolution är i Ryssland outförbar. — I Moskwa ventileras nu nödvändigheten af att derstädes bilda en borgarebeväpning, hvilken omständighet tyckes visa, att man der ej är synnerligt lugn för framtiden. Äfven i Petersburg är samma fråga å bane, för att sätta regeringen i stånd, att kunna fritt förfoga öfver alla delar af den regelbundna hären i händelse af ett anfall af vestmakterna. Tidningarne meddela redan fullständiga förslag till organiserande af en dylik beväpning. Kåren i Petersburg skulle belöpa sig till minst 7,000 man, Enligt trovärdiga underrättelser, råder i Lilla Ryssland på andra sidan Dnipern ett uppror, hvilken dock mindre har en politisk än social karakter; bland bönderna ega nemligen oroligheter rum, hvilka sträcka sig till