vill veta, att den ryska amnestien icke skulle vara utsträckt till politiska fångar. Från sjelfva krigsskådeplatsen skrifves, att judarne i Kalisch, som fortfarande hotas at insurgenterna, genom ett hemligt tillkännagifvande från nationalkomiteen i Warschau uppmanats till denna betala 5,000 rubler. De, som vägrade, skulle förklaras utom lagen. — Österrike, liksom Preussen, håller sträng vakt på sina gränser, och de, som söka att komma öfver, arresteras. Det oaktadt strömma hvarje dag friskaror in i Polen. I Krakau företagas häktningar hvarje dag, på grund af angifvelser från ryske gesandten i Wien, hvilken håller en massa spioner i Krakau. Det säges äfven, att en mängd spioner fanns i Langiewicais läger, som underrättade ryssarne om de polska truppernas alla rörelser. Det var äfven en rysk spion, den der följt Langiewicz på hans flykt, som angaf diktatorn för österriska myndigheterna och sålunda tvang dem att gripa honom. I Polen befinner sig en excentrisk engelsman, hvilken hållit vad om att döda ett visst antal ryssar. Han bär på sig en anteckningsbok, i hvilken han skrifver upp dem, som falla offer för hans säkra bössa. Han tänker fara hem, såfort han dödat så många ryssar som han föresatt sig, utan att det ringaste bry sig om den polska frågans lösning i politisk mening.