Göteborg d. 21 April 1863. Vår utrikespolitik. Det ovanliga har inträffat, att Sverige nu kan på ett eller annat sätt göra sin mening gällande inom den stora så kallade curopeiska concerten. För ett land, hvilket så länge som vårt njutit af alla fredens välsignelser och kommit in på den stråt, som väl en gång skall bli alla länders, de der vilja bortlägga gamla medeltidsfördomar, måste det förefalla upprörande att så der plötsligt kastas in i allt det buller, som brukar föregå utbrottet af vigtigare politiska händelser. Det är derföre helt naturligt, att det stående dagliga samtalsämnet är: Krig eller fred ?, isynnerhet sedan den officiela tidningen något oväntadt, det kan ej bestridas, sjelf innehöll en officiös uppsats med denna rubrik. Vi uppfatta till fullo den välmening, som låg i den officiela tidningens uppsats, vi inse mycket väl, att den var ämnad sätta en hämsko på den sig alltmera upphetsande opinionen inom landet, att kasta en spann vatten öfver alla dessa oroliga hufvuden, som vågade i ord och öppna uttalanden formulera hvad som rör sig på djupet at hela folkets inre. Men har det åsyftade målet ernåtts? Måste icke tvärtom en hvar komma att inom sig tänka, att då en så försigtig utrikesminister som vår medgifver att en sådan artikel, som den Posttidningen innehöll, ser dagen, då måste något vara i görningen, och ha ej möjligen Nya Dagligt Allehandas: artiklar för mycket träffat en svag sträng? Sjelfva gilla vi ingalunda de i öfrigt förföriskt väl skrifna artiklarne i N. D. A., hvilka synas i regeringskretsarne ha väckt ett sådant uppseende; de synas oss alltför mycket förorda denna äfventyrarepolitik, som utgör vår tradition och alltför litet fästa afseende vid det ofantliga störande i hela vår inre utveckling, som ett krig måste medföra, och detta än mera, då kriget icke direkt framgår såsom en nödvändighet af tanken på vårt eget sjelfbestånd och försvar. Men detta oaktadt. hafva de ifrågavarande artiklarne en obestridlig förtjenst, och den är, att de tydligt framte en objektiv och klar bild ai hvad de s. k. politiska drömmarena och fantasterna hafva svätvande i sina tankar. Det är detta, som slagit an på dem som läst dem, och det är säkerligen det som frammanat den officiöse artikelförfattaren i landets officiela tidning. Men har det varit dennes afsigt att lugna stämningen, har ej sättet varit det rätta, han har tvärtom högligen upprört sinnena, och nu är frågan om krig eller fred mera än någonsin en högmålsfråga inom landet. Det måste i alla möjliga hänseenden slå en i ögonen, att samme utrikesminister, den der förvägrar nationen rätt att genom sina representanter göra sig underrättad om landets politiska ställning, blott med anledning af ett par tidningsartiklar, hvilka, om ej meningen just varit att uppmärksamheten skulle vid dem fästas, säkerligen förbihalkat den stora allmänheten, genast skyndar att på ett eller annat sätt inspirera den officiela tidningen. Inkonseqvensen häri är för stark, att den icke skulle väcka förvåning hos alla, som vilja närmare öfvertänka situationen, och man frestas verkligen att tro, det särskilda syftemål härmed varit afsedda. Emellertid anse vi det vara vår pligt, att här för vår del uttala vår mening i denna för landet så vigtiga angelägenhet. Vi anse Polens sak föga gagnad, kanske mera skadad, af den krigiska och utmanande hållningen inom en del at pressen. Här måste naturligen en sak tagas i betraktande, och det är nationalitetsfrågan. På den ståndpunkt af omdömesförmåga, som ryska nationen i allmänhet kan anses inneha, måste det naturligtvis vara lätt för en regering att värma sosterlandskänslan och uppröra sinnena under rop. att landets integritet är hotad, om regeringen i sitt syfte begagnar den sig fientlig visande stämningen inom ett grannland, till hvilket man från gamla dagar stått i ett spändt förhållande och med hvilket man vet sig ha en räkning ouppgjord. Skall ej, särskildt nu, uppmärksamheten så småningom ledas från den egentliga kärnpunkten, Polens frigörande, till den nya hotande förveckligen på ett annat ställe, hvilken i sig innebär så många brännbara ämnen, att den plötsligt kan sätta allas intressen direkte i spelet? Kommendantsembetet härstädes öfvertogs i går af öfverstelöjtnanten Aug. af Petersens och befälet öfver kgl. Göta artilleriD T 1—