na czarens tvekan för att aflägsna sig från sin fars politik. Jag kan gå i borgen för sanningsenligheten af dessa! ord, och för att uppskatta deras vidd, kan jag underrätta er, att Österrike, utan att bestämdt afbryta sina förbindelser med de nordiska hofven (Ryssland och Preussen), skall, tills en ny sakernas ordning inträdt, låta dem underhållas endast af ambassadsekreterare. Detta faktum ensamt har en verklig betydelse i detta kritiska ögonblick. I Englands underhus har hr Pam (Palmerston) åter fått tillfätle att slå kallt vatten öfver den för Polen gynsamma stämningen i England. Hr Hennesy hade nemligen d. 23 d:s begärt, att England skulle i förening med andra makter intervenera i Polen. Upproret derstädes, sade han, kan ingalunda anses undertryckt genom Langiewiczs öfvergång in på österrikiskt område; det skulla ännu kunna få ett lyckligt resultat. Han önskade vidare få upplysning om förhandlingarne med Frankrike i afseende på polska frågan. Lord Palmerston ansåg sig böra upprepa, att England icke är förpligtigadt att skrida in för upprätthållande af fördragen angående Polen. Regeringen har gjort Ryssland allvarliga föreställningar och skall äfven framgent göra det. Den önskade upplysningen kunde han under förhandlingarnes nuvarande ståndpunkt icke lemna. Från Madrid skrifves nu ändtligen att spanska kabinettet, lemnande sin hittills orörhga ställning i den polska frågan, önskar följa de makters exempel, som undertecknat 1815 års fördrag. — Kongressen tyckes således ha alla chancer för sig. Den centralkomit för Polens sak, som bildades 1 Paris år 1831 af den gamle frihetsgeneralen Lafayette, har åter trädt i verksamhet, under presidium af hertig d Harcourt. Komiteens ändamål är, att understödja de allmänna sympatierna, att samla medel till försvar och hjelp, att organisera välgörenheten. Turin d. 24 mars: Farini har för sjuklighet afträdt från sin befattning som konseljpresident, hvilken öfvertagits af Minghetti. Äfven utrikesministern Pasolini säges åter ha begärt afsked. London d. 24 mars: 1 ötverhusets gårdagsmöte uttalade sig lord Stratheden för de amerikanska Sydstaternas erkännande. Grefve Russel svarade, att England måste undvika ett mot Nordstaterna så tientligt steg; det skulle ej heller göra bemedlingstörsök, emedan sådana endast kunde fördröja utsigterna till freden. Englands förut gjorda intervention i Belgien, Portugal och Grekland hade skett för beträmjandet ar liberala institutioner. New York d. 14 mars: Här gå rykten om, att ett stort slag skall ha stått vid Yazoofloden, i hvilket nordtrupperna skola ha tagit till fånga 7,000 man sydtrupper och eröfrat 8 transportfartyg.