DOTTHIHGCH 101 HÖ viu vrärÖF!4KHS40 777 men utan att kunna påfinna någon rätt lämplig metod. Helt nyligen har dock en ung fransk ingeniör M. Leschot uppfunnit ett instrument, hvilket medelst diamanter borrar hål i den hårdaste klippa på ojemförligt kortare tid, med vida mindre arbetskraft och — hvad som förefaller besynnerligast då man hör att diamanter skola utgöra skärinstrumenterna — med mindre kostnad än på det vanliga sättet. Uppfinnaren kallar sitt instrument perforateur annulaire. Denna maskin arbetar på det sätt, att den i stenen formerar ett ringformigt hål kring en af densamma qvarlemnad fast kärna, hvilken sedermera lösslås, hvarigenom hela hålet blir färdigt. Det är lätt att inse, hvilken besparin i arbete som härigenom vinnes, men då enligt det gamla förfaringssättet måste utborra hela hålet, men enligt det nya blott den ring formiga öppningen — d. v. 8. en helt obetydlig del af hålet. Det vigtigaste instrumentet i denna maskin består af en ihålig jerneylinder, hvars yttre omkrets är lika med det håls som skall borras och hvars inre diameter är lika med den solida kärnas, hvilken ej behöfver utborras. Ytterst på denna jerneylinder är fästad en annan cylinder af stål, hvilken har samma diametrar som den förre, men blott några liniers höjd. I denna cylinder är vid den fria ändan en mängd svarta diamanter fästade, hvilka ej kunna slipas och ej begagnas till annat än att krossas till pulver, för att dermed slipa fina diamanter. Antagom nu att denna cylinder föres mot en klippvägg med den ända som ytterst blifvit besatt med diamanter och vidare att cylindern genom någon mekanism vrides omkring sin egen axel, så blir följden deraf, att diamanterna borra ett ringsormigt hål, sådant som det hvilket ofvanför blifvit beskrifvet. Cylindern kan sålunda borras så långt man behagar in i klippan, utan att, tack vare dess tubulära form, den i midten bildade fasta kärnan på något sätt hindrar. Under tiden utjagas medelst en ström vatten det ur stenen bortnötta pulvret. En enda man kan med en dylik maskin på tio minuter borra ett 3 2 tums djupt hål. Om man i stället för handkraft använder ångkraft borrar man, utan att mera än Y; hästkraft dertill erfordras, på nyssnämnde tid ett hål om ej mindre än 6! tums djup. Dessa hål äro 1,45 tum i diameter och de solida kärnorna nära en tum i omkrets. Dessa kärnor äro så runda och väl polerade, som om de blifvit förfärdigade i en svarfstol. Hvad beträffar den indvändning mot kostnaden som skulle kunna göras med anledning af bruket af diamanter, må upplysas att den erforderliga uppsättningen af svarta diamanter blott kostar ungefär 80 rdr; att de efter att ha borrat hål af tillsammanlagdt 60 fots djup ej synas det minsta slitna, och slutligen att man, då deras kanter blifvit så uppslitna att de ej mera kunna användas till stenborrning, åter kan sälja dem för omkring 60 rdr. Man ser således, att äfven i afseende på kostnaden för apparaternas underhåll den nya uppfinningen är betydligt billigare än de gamla stålborren. : Hvad beträffar den i midten bildade fasta kärnan, utslås den ur hålet utan ringaste svårighet medelst en kil. D— — —— — — — ——— — — — — Auktionen på prins Demidossa mälningssamling, om hvilken vi förut berättat, inbragte en summa af öfver en half million francs. Man berättar att auktionskommissarien i laglig procent erhöll icke mindre än 75,000 francs. Det hus hvari Luther dött. Den store reformatorns födelsehus har sedan lång tid tillbaka varit helgadt till hans minnesvård, men det hus, hvari han tillbragte de sista ett och tjugo åren af sitt lif, har ända tills för kort tid sedan varit privategendom. Det lyckades dock slutligen öfverpresidenten i preussiska provinsen Sachsen att utverka det konungen lät inköpa det. Det skall sättas i det tillstånd i hvilket det var den 18 februari 1546. Såsom det förljudes, skola de restaurerade rum: men användas till expositionslokal för samlingar, hvilka erinra om reformatorn. En minnesvård öfver Oliver Goldsmith. På torget framför Trinity-College i Dublin har för kort tid tillbaka en staty af Oliver Goldsmith blifvit uppförd. Goldsmith besökte såsom fattig gosse detta kollegium, men blef just till följe af sin fattigdom betraktad mera som tjenare än som lärjunge; och likväl lyckades det honom senare att lemna läroverket såsom poeta laureatus och doctor promotus. Nu befinner sig just framför ekådeplatsen för hans förra förnedring det honom för alla tider hedrande monumentet. Detsamma är utfördt af bildhuggaren Folsey och föreställer poeten i tidehvarfvets kostym d. v. 8. i frack, kortbyxor, skor och strumpor. I ena handen håller han en skriftafla, i den andra, som är nedfälld, en penna.