OY AN 111119vO0LL WUDU W 4822 t elektriserande skaldestycket. Resormkungen. (Den 5 Januari 1863.) Förfåras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla sidor skalla!det var vårt samlingsord en gång, vårt korum och vår vandringssäng. och dermed kring vår fanestäng vi slöto tätt oss alla. Men -hopen, länge ringa nog, rekryter jemnt dock till sig drog, fick höfvidsmän alltflera, och blef den stundom pröfvad än och miste jordbredd, miste män, den stod i marken snart igen och endast djerf alltmera. Och dessa spridda jägarband, de samlade sig efterhand från skogar, fjell och slätter; af kompani blef legion, af denna handfull— en million, en 4ågrande arme, nej! en nation! Nul!...den i marsch sig sätter. Gif akt! den rycker taktfast fram; märk ! detta folk af kämpastam sitt gamla tempo känner; med jemna steg, så skall det gå! fri blick på målet rakt! rätt så, J nya tidens gossar blå, J andens vapensvenner! Så sannt är det. att rätten dock en gång tillaslut omkring sin lock skall segerkransen knyta! Och hvad som tiden vill, det är en fors från sjellarna. -— se der! den skall framåt, hur än det bär, och alla hinder bryta. Så sannt är det, att timman slår för hvar ide, som troget går sin gifna, räta bana. Den sak, som endast hvar minut är på sin post och håller ut, skall fästa framgången till slut, trots allt, dock vid sin fana. Här är den fästad. Denna stund, med gåfvan af ett stort förbund skall femti år försona. Salut med hurra, pomp och ståt, med pukor och basunalåt, för Numro Femton, Carl Framåt, för volontärn i krona! Salut med skyldrade gevär så lång som hela linien är, salut för Cesars lycka! När kung och folk tillsammans stå, quis contra nos! hvem skulle då väl spärra vägen för de två och segren från dem rycka? Orvar Odd.