vi S1lgLIL dor emelleruia C) IlH1A49, 44 Ryssland fortsarande hotas i sin södra del af Turkiet och rörelsen i Kaukasien. Enligt den ganska väl underrättade la France drager Turkiet fortfarande tillsamman trupper vid Bosniens och Herzegowinas gränser. Man tror dock, att en europeisk konferens, som säges skola i början af februari sammanträda i Belgrad, skall kunna lägga capson på såväl Donaufurstedömenas som Rysslands och Turkiets krigslust. . Såsom kandidat till Greklands tron nämnes nu allmänt prins Wilhelm af Baden, född 1829 och broder till den nu regerande storhertigen. Från Athen skrifves, att den politiska horisonten förmörkas allt mera med hvarje dag. Laglösheten tilltager och situationen blir mera betänklig. Den provisoriska regeringen har redan en längre tid varit maktlös och ur stånd att upprätthålla lugn och ordning, och nationalförsamlingen, i hvars händer den skall nedlägga makten, är ännu icke konstituerad. Redan pröfvandet af valbrefven föranledde så häftiga debatter, att hufvudstadens innevånare mer än en gång väntade utbrottet af gatukamp. I provinserna ser det icke bättre ut. En söndag för ett par veckor sedan återvände sex unga män från ett jagtparti till Athen. Knappast ett bösskott från staden, bakom den kongl. slottsträdgården, blefvo de ötverfallna af 9 beväpnade röfvare samt beröfvades sina ur och penningar. Olyckligtvis igenkände en af röfrarne bland de unge männen den unge Persi, son till en rik kapitalist, hvarpå de togo honom tillfånga, släpade honom med sig in bland bergen och begärde nu en summa af 70,000 drachmer i lösen. Anföraren för detta band kunde tills för fjorton dagar sedan dagligen träffas på ett af Athens mest besökta kafeer, der han utmärkte sig genom att hålla demokratiska tal. Sedan dess har han utbytt denna verksamhet mot röfvarehandtverket. Från Italien meddelas, att Garibaldis helsotillstånd skrider snabbt framåt. Generalen har för kort tid sedan till en ung ryska, som skickat honom sitt porträtt, skrifvit följande rader: Mitt kära barn! Ni beder mig om ett ord af sympati för Ryssland, der ni är född. Kristus föddes på Jordans stränder, och då han förkunnade, att alla menniskor äro bröder, frågade han icke efter, om de härstammade från Newas strand eller Weichselns. Ryssarne äro äfvenledea våra bröder, ty jag har sett, att samma sol, allas vår moder, mognar Italiens herrliga drufvor och den präktiga säden på de omätliga fälten i edert hem, I ett bref från Turin till Times skrif— re re LJ so ms m pe ves följande: Den franske befälhafvaren i Rom, hertigen af Montebello, har, enligt hvad. både enskilda bref och telegrafen försäkrat oss, afsändt ett telegram till general La Marmora i Neapel, hvari denne anmodas försätta prinsessan Sciarra Barberini i frihet. Generalen svarade, att han icke kunde häri stå h. exc. till tjenst, emedan damen befinner sig i rättens händer och rättvisan måste hafva sin gång. För att läsaren må kunna förstå, hvad hertigen behagar fordra, vill jag meddela några detaljer angående nämnda dam, samt de orsaker som föranledt hennes arrestering, Donna Carolina dAndrea, marchese af Pescopagano, är född i Neapel år 1820 och blef år 1848 gift med don Maffeo Barberini-Colonna di Sciarra, son till prinsen af Palestrina. Don Maffeo fyllde på bröllopsdagen sitt 77:de år och dog i december 1849. Nio månader efter hans död, d. 10 sept., födde prinsessan en son, som således blef arfvinge till prinsens namn titlar och egendomar. Denna dame var nu på resa från Neapel till Rom och hade nästan uppnått gränsen, då hon blef arresterad i Isoletta, i närheten af Sora, af tvenne polisagenter hvilka i all tysthet följt henne från Neapel. Hon utbröt i högljudda protester och försäkringar om sin oskuld, och motsatte sig länge den närmare undersökning af hennes person, hvarom bestämda befallningar gifvits. Resultatet af denna föga delikata operation var fångsten af en del bref till hennes forne suverän, Frans II af Bourbon, från några af de neapolitanare, som ännu fasthålla vid den förra dynastien. Under förhöret erkände prinsessan, att dessa blifvit). henne anförtrodda af chevalier Quattromani, edilernas förutvarande president. Dennes boning samt en viss De Robertis och en öfverste Ricolettis hus blefvo underkastade en sträng visitation; Quattromani och Nicoletti arresterades, och de sitta nu jemte prinsessan i Neapels polisfängelse. Ätskilllga af de hos prinsessan funna brefven äro skrifna med chiffer, och polisen är nu ifrigt sysselsatt med att icke blott uppsnoka deras författare, utan äfven att finna nyckeln till deras gåta. Man förmodar, att denna nyckel befinner sig i qvinliga händer, och det hvilar starka misstankar på en för sina bourbonska sympatier väl bekant dame. Exkonungens födelsedag, d. 16 januari, och en högmessa i Santa Chiara, med hvilken den skulle firas, hade ansetts vara ett gynsamt tillfälle för utbrottet af en länge förberedd revolutionär rörelse hvilken man emellertid, på grund af dessa arresteringar, måste uppskjuta till ett lägligare tillfälle.