hvarit 20 gänger på en och samma dag, och öfver hvilken dom han nu besvärade sig. Utslaget grundade sig på en gammal parlamentsakt, hviltken stadgar att en simpel arbetare skall betala iashilling och hvarje man Åunder en gentlemans rang 2 sh. för vanhelgande utlåtande och svordomar.Det etablerades nu, under åhörarnes oupphörliga skrattsalvor, en het strid mellan de lärda domrarne, om: 1:o Huruvida man för sina 1 eller 2 sbillings ej egde rättighet att på en och samma dag svära så mycket man hade lust till, efter samma princip som är gällande i fråga om jagt, då man ej tager i betraktande buru många skott som lossats af vildbrådstjufven när denne gripes på bar gerning; 2:o huruvida lagen i sjelfva verket borde anses såsom gällande, då den på så många herrans år ej, såsom stadgadt var, blifvit uppläst fyra gånger om året från predikstolen. Så förhöll det sig visserligen med manga gamla lagstadganden,men nu förevarande fall kunde ju gifva anledning till, att man med första lät uppläsa den ifrågavarande lagparagrafen i kyrkorna. Oaktadt emellertid från andra sidan taget uppmärksamheten fästes på att dylik uppläsning i kyrkorna genom allmän lag afskaffats, kom den välvisa rätten dock till det resultat, att den anklagade, på grund af förekommande omständigheter skulle frikallas från att erlägga plikten om han kunde svära på att ofta omnämnde lag varit för honom okänd. I oo1o1opbh xH i1nn: t