varit så enfaldiga, att de ej bort få se dagens ljus. Jag vill ej tala om hr Lindeströms om införandet at ,De i stället för titeln i alla offentliga handlingar, om hr Ridderstads rö rande anslag af 100,000 rdr till Carl den 12:tes staty — men ett par ord kunna dock spillas på den bekante majoren Stjernsvärds rörande tidningsreferenterna och tidningarne. Hr Stjernavard är ej nöjd med någonting alls här i verlden, utom med sig sjelf och sina turbin-smörtjernor; begge finner han törträftliga. Sedan hr Stjernsvärd stridt mot kabylerna i Algier och öfvergifvit k. lifbeväringsregementet har han ej haft någon ro i sin själ för att kunna göra sig bekant; han äflades att bli representationens Herostratos, och det tycks ha lyckats honom. Mätt på den ära uppfinningen af tjernor och mjölkbunkar skänkt honom har hr S. slagit sig på att uppefinna nya förslag till representationsförändring, till beväringens omorganiserande, till utrotande af skarpskytteföreningarne och inrättande af målskjutningssällskaper i dessas ställe o. s. v., och på lediga stunder rappar den häftiga mannen upp sina underhafvande. Nederlag har majoren varit ute för mångtaliga gånger, men ett mera genomgående än det han led i fredags afton hade han väl knappast kunnat drömma om. Doen tappre kabylbetvingarens ,stukning var komplett. Det behöfdes två tappra ft. d. officerare, f. d. ryttmästaren W. F. Tersmeden och f. d. kapten von Francken, för att så bogt med s. d. majoren. Det oerhörda inträffade nemligen, att ståndet nekade remiss af hans bekanta motion och helt tvärt alslog densamma, hvilket föranledde hr Stjernsvärd att gripa till bibeln och citera den, hvilket dock skedde så olyckligt, att majoren med sin svaghet för rhetoriska figurer kom att alldeles krångla in sig på det bekanta bibelspråket , Med samma mått I mäten andra o. s. v. hvilket majoren fick att låta så här: ,Med samma mått man sjelf blifvit mäten skall man också mäta andra — ett citat som belönades med en skrattsalva så väldig och så smittande, att t. o. m. grefve Sparre, så mån om det parlamentariska decorum, mäste instämma der, och man fruktade i hvart ögonblick att tå hora någon yngre obetanksam ledamot börja applådera. Stiiden var slutad, majoren var nedsablad, men vi få väl hora talas om hovom snart igen, om ej förr, så vid anslagen vill civillistan, vid hvilkas beviljande majoren alltid brukar uppträda och lysa med sin egen rhetoriska figur. Ni vet, m. h., att Lagutskottet tillstyrkt det af herden från Norrköping så ,,okristligt befunna förslaget om kristen och judes giltermål. De tre prester, som af alla krafter stretade emot, voro domprostarne Bring, troligen for sitt ,,samhälls-samvetes skull, och Björling samt doktor Forssell. Men hvad ni kanske icke bar reda på ar, hvaraf det kom sig att Biskop Björck föreslog en pension af 1,500 rdr åt prof. Schlyter. Dermed hängde så tillhopa, att det departement, som hade ati behandla den k. propositionen härom, val infört statsrådens motiver för pensionen, men kan man tänka sig större slarfaktighet — rent af glömt att utföra något pensionsbelopp för professor Schlyter! För att professorn skulle kunna få pension, måste en motionär anlitas och biskop Björck åtog sig att ställa till rätta hvad Ecclesiastikdepartementet förbrutit. Diskussionerna om de hvilande grundlagsförslagen började igår i alla stånd med största liflighet. Ni har er redan bekant att Bondeståndet kastat om ordningen i förslagen och först afgjort, och till ständets heder afgjort, det förslag som närmast rörde detsamma, nemligen om inrymmande i ståndet af