sta i riket, verkligen lärt sig, huru en folkskola skall inrättas och vidmakthållas. Svårt torde å andra sidan vara, att uppgifva något enda ställe, der folkskoleväsendet någorlunda står på den ståndpuukt, som 1842 års folkskolestadga förutsät:er, der vexelundervisningsmetoden antingen alldeles icke tillämpats eller endast funnits till namnet. Skälet ligger ock nära till hands, då det just är denna metods hufvudförtjenst, att den så mycket som ske kan, upphäfver den olikhet i framsteg, som är en naturlig följd af olika naturanlag, flit och skoltid; och derigenom föranledt 1842 års lagstiftare att såsom en bestämd fordran uppställa, hvad de flesta nu torde anse för en ren omöjlighet, att alla barn skola lära sig både innanläsning, skrifning och räkning. I fråga om kostnaderna för små-kolorna, jemforda med de fasta eller flyttbara med examinerade lärare, torde böra anmärkas, att hvad från Säfve församling i detta hänseende anförts, icke härleder sig hvarken från Göteborgs-Postens redaktion eller från den Åkända handen, utan från klockaren och riksdagsfullmäktigen Jöns Rundbäck. Upplysningsvis kunna vi dock tillägga, att, enligt gällande ordning, statens bidrag till -må-kolor på sin bojd utgår med hälften af församlingens tillskott. Kostnaderna för Säfve församlings ifrågasatta 6 nya småskolor, har således af församlingen sjelf beräknats till 1,800 rdr, hvilken summa, delad på 4 lärare, ger just den af H. T. uppgifna medelkostnaden för en examinerad lärare. Härtill kommer, att Säfve socken redan har en fast lärare, hvilken sannolikt af förslagsställaren inräknats bland de ifrågasatta fyra examinerade; ty det skulle vara temligen orimligt att för föga mer än 2,000 personers folkmängd ha fem lärare, der, enligt så väl folkskoleinspektörernas som Warolamötets mening tod skulle vara tillräckliga. Att skrisning och räkning i småskolan kunna förekomma (om också svårligen med samma kraft som i den fasta vexelundervisningsskolan) har aldrig bestridts. Att det deremot icke ir allmänna meningen, att dessa ämnen skola ingå i småskolornas undervisningsplan, visar sig dels deraf, att lärarne mera sällan lära ha dessa färdigheter inne, dels bekräftas också detta förhållande af hvad åtskilhga genom vederbörande skolstyrelser föreslagna reglementen innebålla. Så har t. ex. v. pastor i Askim, hvars förtjenster om folkskoleväsendet mer än en gång i H. T. upphöjts, helt nyligen till konsistorium insändt ett dylikt förslag, der det i fråga om två småskolor stadgats, att undervisningsämnena skulle vara: innanläsning, katekes, biblisk historia, hufvudsakligen efter bilder (en katholiserande riktning i vårt skolväsende, hvaremot man måste på det allvarligaste protestera), nåsot khufvudräkning, samt handaslöjder (?) för flickorna. Skrifning förekommer således alls icke, och hvad räkningen angår, lär väl föga kunna uträttas, till blifvande nytta, der förmåga saknas att genom siffrors skrifvande fixera talen. Brooch kajafgiften. Det eammanträde af stadens handlande som igår egde rum i fråga om det af komiterade uppgjorda förslag till brooch kajafgift härstädes, var talrikt besökt och föranledde långvarig och ganska liflig diskussion. Af hr Ed. Heyman j:r inlemnades ett skriftligt förslag, gående ut på, att staden icke borde afsäga sig det privileginm den uu eger i vågafgiften, helst denna afgift ganska väl fortfarande kan ega bestånd, oberoende af brooch kajafgiften för tullfria varor. Enligt nämnde förslag ville hr Heyman äfven hafva vågafgiften inskränkt till fem hutvudeller s. k. kassa-artiklar, neml. garn, hudar (torra), kaffe, socker och tobak, for hvilka en inkomst af 54, 700 rdr beräknades; samt att brooch kajafgift skulle erläggas för soljande nu tullfria artiklar: bomull, hampa, lin hlår, hudar (våt-altade). jern, redskap machinerier och ångpannor, soda, stenkol, spanmål, paddy och majs (omalen och malen), ull, samt svenskt bränvin, hvilka beräknades att skola inbringa 38,600 rdr. Dessa båda kategorier skulle således inbringa åt staden ett belopp af 93,300 rdr, eller i det närmaste lika med hvad staden hittills haft af alla de äldre afgilterna tillsammanstagne. — Vidare klandrade hr Heyman (hvaruti br Hedlund instämde) den punkt af komiterades förslag, som bestämmer den nya afgiften för toppsocker till 40 öre pr ctr, hänvisande till, att kom:e förbi-elt det ursprungliga ändamålet med garas unaaranatt hit Sterfära de na