och slätt böra jagas från hus och hem, drifvas tillbaka till Asien och, om det är nödigt, utrotas med hull och hår. De skulle med glädje npptända ett utrotningskrig och betänka icke, att det skall vara lätt för turkarne att göra sammaledes och kanske tillochmed med bättre utsigter till att lyckas. Det finnes i det asiatiska Turkiet omkring 12 millioner muselmän mot c:a 3 millioner, greker och armenier. Det är förfärligt, att tänka sig de sistnämndas öde, om man skulle försöka att bringa till utförande den panhelleniska läran om turkarnes utrotande i Europa. Vi, vilja dock icke af det skälet döma hårdt om;grekerna. Vi vilja gerna medgifva, att åtminstone en del af det osmaniska riket torde tillfalla dem — vi mena den delen, i hvilken grekiska nationaliteten är förherrskande — förutsatt att förbållandena i det östliga Europa icke gynna utvecklingen af ryska planer, Revolutionen i Grekland är nu föremålet för olika skildringar i de utländska tidningarne, och särskildt berättar en tidning i Triest efter meddelanden utaf en af exkonung Ottos beledsagare följande, hvilket vi här anföra: Konungen hade lemnat Athen d. 13:de. besökt Hydra, Spezzia, Astros på ostkusten af Morea, Gythoon och d. 16 fortsatt sin resa landvägen till Sparta, der han qvarstannade i tvenne dagar. D. 19:de reste han öfver Taygetosbergen till Kalamatta. Dagen derefter anlände en grekisk ångare med trupper och general Mauromichalis, som medförde underrättelser om militärupproret i Vonitzai Akarnanien, dit konungen ville begifva sig från Kalamatta. Den dervarande knappast 100 man starka garnisonen hade gjort uppror under anförande af sergeant Grivas, bundit officerarne, bemäktigat sig de allmänna kassorna och föröfvat allehanda grymheter. Underrättelserna från Athen, Patras och Missolonghi ljödo lika nedslående, Följande dagen ankom ännu en ångare från Athen med kultusministern Hadschiskos. Enl. dennes meddelanden lemnade konungen Kalamatta d. 22, besökte den mainotiska hamnen Liment och vände derpå tillbaka till Pireeus. D. 23:dje på morgonen kom på höjden af Phalareus en båt honom till mötes med franske gesandten, som berättade, att under natten utbrutit en revolution i Athen, att konungen var afsatt och alt en provisorisk regering blitvit ullsatt. Soldater och folkmassor hade trängt in i palatset, odelagt och plundrat allt samt fordrifvit innevänarne. De kongl. rummen voro förseglade med statens sigill, slottsträdgården var förstörd, flera personer hade blifvit dödade, och i Pireus blef stadens kommendant mördad af soldaterna. Ännu samma dag kommo de andra främmande gesandterna ombord och föreställde konungen, aw hvarje försök till att göra motstånd skulle vara spildt, emedan hela armeen var inblandad med i revolutionen. Om aftonen återvände gesandterna ull Athen, med undantag at den bayerska. En fransk och en engelsk ångare lade sig, för att beskydda konungen, invid korvetten Amalia. På aftonen intraffade åtskilliga flyktande familjer från Athen, och togos ombord på den franske ångaren. På morgonen lemnade konungen korvetten och gick ombord på den engelske ångaren Scylla, i det han lät sin svit välja mellan att dela hans öde eller återvända till Athen. Blott en enda otficer for till Athen. En konglig proklamation, som genom de främmande gesandternas bestånd tördes till Athen, påminner om de välgerningar, för hvilka man har konungen att tacka, som nu återvänder till sitt fädernesland . I Kina, och särskildt i Kanton, har upptäckts en vidt utgrenad komplott, som gick ut på att afbränna Kanton, och mörda mandarinerna. De sammansvurna äro i förbund med taipings. Många fängslingar hafva egt rum, och myndigheterna sväfva i stor oro. För ofrigt befinner sig fortfarande hela Kina i ett fullkomligt anarkiskt tillstånd, som väl kan behöfva att bli stadgadt.