denne först nu inbjudits att undersöka förbhållandet och yttra sin mening i frågan. Det är erkändt i hela den civiliserade verlden att inga kirurger kunna i skicklighet jemföras med de parisiska; hvarföre unnade man ej Garibaldi biträdet af en sådan förr än nu då man har all anledning att tro att det är för sent? ;., 5 I dessa dagar har härstädes egt rum en tilldragelse egnad att visa, att i ett samhalle skrytande af den högsta civilisation blodiga och råa plägseder kunna existera äfven inom de högsta klasserna, och att de tolereras for att ej säga beskyddas af lagarna. Saken är en duell hvari ett hf spillts. Den utmanande som tillika blef mördaren var hertigen af Grammont; hans offer var en journalist som i Jockey Clubbens tidning lällt yttranden om den höge herren som denne funnit sornärmande för sin ära. Denna skulle dertöre rentvås i den misshaglige tidningsskrifvarens blod; upprättelse kräfdes och erhölls. Huruvida de i tidningen gjorda tillvitelserna voro grundade eller icke lemnar jag derhän. Säkert är att om de varit förtjenta, saken ej hjelpes derigenom, att herr hertigen på köpet ådragit sig en blodskuld; vore de återigen oförtjenta, så var väl ingen uppfattning falskare än den som kommit denne man att begå ett större brott för att bevisa sin oskuld i ett mindre — så mycket mer som denna ingalunda kan bevisas derigenom. Det är bedröfligt att den franska lagen straffar duellmorden så ytterst lindrigt, att den nästan kan sågas uppmuntra dertill. Inom militärståndet är duellen till och med en pligt i händelse af förolämpning; det åligger officerare och soldater att i sådant fall slåss på lif och död med den, som förnärmat dem, så framt de vilja behålla sin plats. Formaliteten, som foregår duellen är en anhållan hos öfvorsten om tillstånd att duellera; detta twillstånd nekas aldrig. Sålunda legaliseras mordetssdettandand som kallar sig kristligt af lagar ochmyndigheter. COMDen mördade journalistens namn var Dillod, ,y De, slesta dueller, som under de senaregåren egt rum i Paris ha utkämpats mellan tidningsskrifvare och personer som ansett sig fornärmade af deras uppsatser. Det lagstadgande som föreskrifver att ätven den kortaste notis skall undertecknas, bidrager till dessa förhållanden, emedan det visar den som tagit sig något yttrande lör nära hvem han har att hålla sig till, då deremot i vårt fria land genom anonymiteten! och ansvarighetssystemet journalismen erhåller en viss karakter af opersonlighet, och artikelforsattaren upphör att vara en menniska för att bli en blott penna. Farväl för denna gång!