handen, ett häftigt lidande. Han hade ej väl förts in i sitt rum, förrän han föll i vanmakt Med aktningsfullt erkännande uttala sig Garibaldis ledsagare om den nye kommendanten i Varignano, öfverste Ansaldis beteende. Då Garibaldi bars derifrån, bildade matroserua från de på redden liggande fartygen längs ned på gården en haie, i hvilken tvenne kompanier marinsoldater voro uppställda i paraduniform. Öfrerste Ansaldi beledsagade i amiralssluppen ett stycke den båt, i hvilken Garibaldi befann sig och tog med en helsning afsked utaf generalen. Ansaldi förklarade för en af de garibaldiska officerarne, som varnade honom för att på så sätt, stöta sig med någon af sina förmän, att Garibaldi genom amnestien för honom liksom förut voro segraren ifrån Varese och Volturno; han är ännu alltjemt, äfven om han inlagt om sitt afsked, i alla italienares ögon general. Han, Ansaldi, : behandlar honom derföre med all den ärebetygelse som tillkommer en general, och hau tror icke dersöre icke att hans förmän skola tadla honom; men vore detta äfven fallet, skulle han utan klagan lemna tillbaka sin värja. Garibaldis nuvarande boning i Hotel Milano består af fyra i suite liggande rum med utsigt åt hafvet. De äro mycket väl möblerade och isynnerhet det sista, i hvilket den sjuke befinner sig, företer en renlig och glad anblick. Garibaldi begagnar samma säng som han hade i Varignano. Den skall utgöra ett verkligt mästerstycke af snickarkonsten och tillsändes honom för någon tid sedan pr post anonymt från London. Den var sfrankerad med poststämplar för ej mindre än 460 francs. Inom de högre militärkretsarne i Neapel talar map med en viss. bestämdhet om uttrottet af ett krig till våren (3). Man ser nemligen i de trupprevyer, som konungen nu håller öfver alla truppafdelningarne i de olika provinserna, samt i utskrifningen af 150,000 man och i mobilgardets mobilisering säkra förebud till en förestående kamp. Det nämnes likväl ingenting om, emot hvilken dessa krigiska åtgärder blifvit vidtagna. Den ansedda engelska tidningen Globe yttrar sig i en artikel om Greklands angelägen heter påföljande sätt : Ingen kan fyr evigt garantera ett rikes integritet. Eugland nödsakades att skilja sig från sina amerikanska kolonier och Spanien blef tvunget af göra sig af med sina. Turkiet har redan förlorat Grekland och en del af Armenien. Österrike har drifvits ut ur Lombardiet. Italien har förlorat Savoyen och Nizza. Förenta staterna i Nordamerika hafva splittrats och tillochmed Ryssland är ej säkert om att hålla tillsammans; ty om det just icke har ett Norden och ett Södern, har det dock ett Östern och ett-Vestern, asiatiska och europeiska partier, och redan före vär tid hafva profeterna spått upprättandet af ett rike öster om Uralbergen. Turkiets integretet som politisk princip kan endast existera tillsdess fria kristliga nationer derstädes utvecklat sig. Den skall då icke mera öfverensstämma med händelserna och måste lemna rum för Turkiets sönderstyckande. Men ett är att söka framkalla denna söndring genom våld ochi förtid, och ett annat är att följa en politik som reducerar den nödiga våldsamheten till det minsta möjliga. Ett är att begagna dessa stridande kristna såsom verktyg för tillfredsställandet af kejserlig äregirighet, ett annat är att arbeta för deras sanna intressen i öfverensstämmelse med Europas välfärd. Det är helt naturligt, att professor Goldwin Smith skulle begagna det tillfälle, som en grekisk, insurrektion erbjuder, till att uppmana. den britiska regeringen att öfverlemna de joniska öarne till Grekland. Han bar eo skarp blick och en ännu skarpare hörsel; ty han ser redan i en nära framtid S:t Sophiamoskeen prydd med målningar af grekiska helgon och hör-grekiska prester förrätta gudstjensten inom dess murar. Detta är en mycket sangvinisk åsigt om framtiden. Men vi må ej låta leda oss ifrån pligterna mot oss sjelfva och mot Europa genom en entusiasts behagliga drömmar. De joniska oarne blefvo lemnade till England såsom anförtrodt gods, emedan makterna i Wien antogo, att de i våra händer skulle vara minst skadliga för Europa. Mr Smith erkänner, alt vi trofast och hederligt uppfyllt vårt äliggande. Vi erkänna, att det alltid är aft lämnligt aämna för hahandline 3