——— — — ——— ————— lIvarjehanda. Sken och verklighet. En ung förhoppningsfull engelsk dam af en bländande skönhet, smal om lifvet som en geting, med en hy af ros och lilja samt med mörkblå drömmande ögon under hvälfda, penslade ögonbryn o. 8. v, o. s. v., tilldrog sig nyligen allmän uppmärksamhet i Nenilly, hvarest hon ansågs för en af Albions i alla hänseenden rikast begåfvade döttrar. Hon led endast af en egen besynnerlig distraktion. När hon på sina morgonpromenader i elegant toilett kom in i en modehandel, hände det ofta att hon plötsligt upptäckte att hon glömt sin portmonnä hemma; hennes vänliga, älskliga småleende och intagande väsende vann emellertid genast handelsmannens förtroende; hon bodde ju degsutom i närheten. Men en dag då hon gjort ett betydligt inköp af modeartiklar i ett nytt magasin, ursäktade hon sin glömska på ett makalöst trovärdigt och obesväradt sätt. Inköpet var emellertid för stort för att hon ville sätta köpmannens godtrogenhet på prof genom att begära att utan penningar eller annan valuta få medtaga varorna. Afsin välformade alabasterfinger aftog hon derföre en ring med diamanter, som hon bad köpmannen behålla tills dess hennes betjent följande dagen skulle komma för att liqvidera hvad hon köpt och återlösa ringen. Bländad af den gnistrande diamantens glans, nekade köpmannen till en början att emottaga densamma såsom pant; detta vore ju, då handeln skett med en så elegant och rik engelska, fullkomligt osverflodigt, men hon bad honom ändtligen göra henne den tjensten att gömma ringen, som för henne hade långt högre värde såsom ett kärt minne, än alla verldens diamanter tillsammans. Tjenaren uteblef emellertid dagen derpå, och emot aftonen kände sig köpmannen lifvad för att taga reda på hvad den kostbara ringen väl egentligen kunde vara värd. Han rådfrågade för detta ändamål en i närheten boende bekant juvelerare, hvilken försäkrade honom att den strålande diamanten — ej vore annat än ett slags glas eller Caillon du Rhin af litet eller intet värde. Efter att ha erhållit denna öfverraskande underrättelse, ansåg vår man det vara rådligast att lemna polisen kännedom om saken, och då vederbörandes uppmärksamhet redan förut blifvit fästad på den förtjusande missen sattes dess både synliga och hemliga krafter genast i rörelse, och ännu samma dag greps den förtrollande sköna på bar gerning just då hon bäst som var i farten med en liknande transaktion som den ofvannämnda. Hon fördes till poliskammaren, hvarest hon måste nöja sig med att tillsvidare afvakta räntans utbekommande å sina utestående kapitaler.