de hon tillsammans med en man vid namn Taylor. Denne insjuknade ätvenledes — alltid samma symptomer af colchicumforgiftning! — men fick botemedel i rättan tid och tillfrisknade åter. Slutligen försökte hon att förgifva en annan qvinna med svafvelsyra, men misslyckades. Härför blef hon ändtligen anklagad; men som bevisen emot henne voro otillräckliga, så frikändes hon. Dock tunnos starka misstankar hos domrarne, och statssekreetraren i England gaf derföre befallning om av man skulle göra sig underrättad om hennes förflutna lif. Det var då, man först uppmärksammade det besynnerliga i alla de personers dodssätt, med hvilka hon stått på förtrolig fot, liksom det uppdagades att det ofvannämnda qvittot var falskt. Märkvärdigt är att misstankar ej förr uppstått emot henne; men vissa klasser al engelska folket begagna blott sällan läkare, och då sädane i nu omnämnda fall blifvit tillkallade, hafva de, endast ett fall undantaget, blifvit bedragna deraf att symptomerna al colchicumtörgiftning såsom sagdt, ega stor likhet med dem af engelsk kolera. Dessutom har mrs Wilson alltid vetat inhölja sitt lit i ett visst dunkel, men detta på ett så skickligt sätt att hon ej uppväckt misstankar. Sedan emellertid ofvan omnämnda detaljer blifvit bekanta, beslöts det att man mot henne skulle anställa ny rattegång. Hon blef anklagad för att år 1856 ha begått mord på en viss mrs Maria Soames, hvilken ej blifvit omnän.ud i ofvanstående långa lista på denna afskyvärda qvinnas offer. Maria Soames emottog inackorderade gaster och bland dessa var Catharina Wilson en. En dag, det var d. 15 okt. 1856, hade Maria Soames varit på besök hos sin halfbror, af hvilken hon lånat en summa af 9 pund sterl. En tid förut hade hon äfven varit hos halfbrodren och likaledes då hatt med sig en summa af 40 ; detta: visste Catharina Wilson om, äfvensom att hon i allmänhet hade med sig betydliga penningesummor, hvarje gång hon besökte brodren. Alltnog, hon insjuknade d. 15 okt. efter sitt besök hos brodren, sedan hon i Catharina Wilsons rum ätit en Häskpannkaka och druckit ett glas konjak och vatten. Eti par dagar senare ville en mrs Rowe besöka henne, men tilläts ej af Catharina Wilson att inträda, emedan mrs Soames vore sämre. Den förstnämnda gick in i Wilsons rum och såg der ett par buteljer stå inlåsta i ett skåp. På tillfrågan hvad som funnes i dessa så val förvarade buteljer, svarade Wilson att det vore medikamenter, hvilka den under tiden tillkallade läkaren befallt henne gilva Maria Soames. Ingen af Maria Soames afven i huset boende döttrar skulle, enligt Wilsons utsago, ha fått lakarens tillåtelse att ingifva henne medikamenterna. Läkaren förklarade sig dock under ransakningen aldrig ha yttrat nagot dylikt. Under hela sjukdomen hade Catharina Wilson ingifvit den sjuka hennes medikamenter. En atton kände sig Maria Soames battre. Mrs Wilson förklarade då att det vore tid för henne att intaga sina medikamenter, hvarpå hon aflägsnade sig och låste in sig i sitt rum samt kort deretter återvände med medikamenterna. Mrs Soames ville dock icke taga in dem, utan utropade: Dessa rysliga medikamenter! Jag blir blott sämre af dem! Hon hade likväl at mrs Wilson blifvit tvingad att intaga dem. Kort derefter dog hon. Den läkare, som skött Maria Soames, lärer hyst vissa misstankar, ty han ville ej lemna det i England för begratning nödvändiga certifikatet om en naturlig död. En likoppning företogs dertöre, men först två dygn etter mrs Soames död. Inga spår till gift upptäcktes, men deri låg intet underligt, då det ej är möjligt att så läng tid efter döden upptacka colchicum. Misstankarne om sforgiftning tystnade således. Vid företagen undersökning af den dödas effekter återfunnos ej de nio pund sterl., som hon da gen före sin sjukdom lånat af halfbrodren och hvilka hon icke kunde ha utgifvit. For att förekomma det misstankar skulle uppstå till följe af denna omständighet, berattade Catharina Wilson dels for den omnämnda mrs Rowe dels for läkaren, att mrs Soames under sin resa till brodren skulle ha mött en porson, med hvilken hon ämnat gifta sig och eom lånat 80 pund af henne, dem han icke återbetalt. Då hon förebrådde honom derför, skulle hon ha sagt att om hon ytterligare ville låna honom tio pund, blefve han i tillsälle att betala hela beloppet. Detta skulle den aflidne, enligt Catharina Wilsons utsago, äfven ha gjort. Vidare omtalade Catharina Wilson för mrs Rowe, att hon visste, det Maria Soames intagit gift af förtviflan ötver sin älskares dåliga uppförande. Ett bref ankom några dagar efter dödsfallet utan underskrift och skenbarligen skrifvet af en mar som varit skyldig Maria Soames en summa öfver att ha varit elak mot en så ädel kapten Och der hviftade kaptenen tre gånger med hatten i luften: och der sågs han slutligen aflägsna sig!