och esomoftast begärande Åen droppa till. Han talade liksom vi båda två hade varit i England. Bland hans prat, hans böner om en droppa till och hans eländiga tiggarpetitioner för sin fattiga själ, samlade jag ihop hvad jag nedskrifvit på den pappersbit jag lade i flaskan och kästade i hafvet, och af hvilket nio tiondedelar har blifvit utplånadt. Det första jag fick reda på, ehuru icke det första han sade, var att en person, hvilken han talade om såsom Åden gamle mannen var vid lif och att han bodde i Lanrean. Jag skulle bege mig dit och bland gammalt folk derstädes fråga efter Tregarthen ... (Då jag yttrade namnot Tregarthen såg jag till min stora förvåning min bror studsa tillbaka. IIan bad mig upprepa namnet slera gånger, och berättade mig derefter för första gången om sina bjertesorger och om sina motgångar i afseende på sitt giftermål. Vi samtalade en stund om hans angelägenheter, hvarpå jag i följande ordalag fortsatte min historia :) Nåväl, efter hvad jag af Clissolds orediga och afbrutna berättelser fick veta var att jag skulle bege mig till Lanrean och bland äldre personer derstädes fråga efter Tregarthen samt yttra till honom: Clissold var mannen. Clissold gjorde det ej af elakhet: Clissold ångrade sig likt en kristen för sin fattiga själs skull. Nej,