den Italienska enheten — denna princip, åt hvilken Ni helgade Ert hjerta, Er hela lefnad och Ert blod Stockholm den 30 September 1862. Teatertäflan, Som förut är nämndt uppehåller sig för närvarande hr Selinder med sitt lilla sällskap i Helsingfors, der han i Arkadiatern börjat sina representationer ungefär samtidigt med den fasta truppens i Nya teatern. Härom skrifva Helsingfors Tidningan för d. 22 September: De båda teatrarne kämpa för närvarande med hvarandra om publikens ynnest. I går afton gafs på en gång teater å båda. Arkadiateatera var öfverfull; i Nya teatern såg det ut som i visthusen i norden, der hungersnöd råder. Likaså ifredags fullt hus i Arkadiateatern och i thorsdags ytterst knappt i Nya teatern. IIr Selinder är således afgjord segrare — tills den första nyfikenheten är tillfredsställd och tills Helsingfors åter hinner taga sitt estetiska förnuft till fånga. Passagerare å engelska eskadern. I Posttidningen läses: På inbjudan af engelska eskaderns officerare fick en af våra jurister, vice häradshöfdingen C. 0. Brink, medfölja fregatten Galathea från Göteborg till Kristiania, och der tillika blifva delaktig af den gästfrihet, norrmännen visade både engelsmän och svenskar. — Härtill knyter P.-T. följande kuriösa räsonnement: Ett eget förhållande är att hr Brink kan sägas hafva den fangenskap i Norge hans farfars far, en af Karl den tolftes krigare, råkade uti, att tacka för denna lustresa. Nämnde krigare blef, då han vid 19 års ålder skulle tillträda sin ärfda fastighet, ryckt derifrån och insatt uti Stenbocks armå, deltog i slaget vid Helsingborg och delade sin gencrals öde i Tönningen; men praktiserade sig på nägot sitt ur denna fångenskap och, som han dervid fått lust för krigareyrket, följde han sedermera kung Karl den tolfte på täget mot Norge och deltog i belägringen af Fredrikshald. Här blef han genom någon af de öfverrumplingar, norrmännen stundom utförde mot svenskarne, tillfångatagen och sörd först till Frederiksstad och sedan till Moss, der han i många år satt fången. Efter mer än tjugu års bortovaro från fäderneslandet, fick han helbregda, med undantag af några mindre blessyrer, återvända hem, tillträda sin fädernetorfva, gifta sig, skaffa sig familj och afkomlingar, och uppnådde 95 års ålder; samma ålder uppnåddes — eget nog — af både hans far och hans son, hvaremot sonsonen endast 67 år. Hade åter Karolinen i stället fått hemtåga öfver Dovrefjellet och der dela sina krigskamraters öde, att frysa ihjel, så hade följaktligen Karolinens sonsons son icke fått göra denna lustfärd. Chefen för civildepartementet har utnämnt t. f. kopisten E. Seldener att vara kopist i nämnde departements expedition. Skarpskytteriksdagen. Norrköpings frivilliga skarpsky tteförening har till deputerade utsett sin öfverbefälhafvare samt hrr Henning Schultz och Abraham Asklöf. Lidköpings skarpskyttekäår skall i morgon fira sin afslutningsfest för aret, hvars program är följande: kl. 3 e m. öfverlemnas till kåren å stora torget en af stadens damer skänkt fana, derefter sker uppvisning med exercis samt slutligen defilering. På aftonen är bal arrangerad å hr Fogelbergs salong. Resultater af Spetsbergsexpeditionen. Två af de Finnar, hvilka medtoljde denna expedition, magistrarne Karl Chydenius och A. J. Malmgren, hafva till Vetenskapsakademien insändt uppsatser derom, hvilka blifvit intagna i öfversigten af bemälde akademis handlingar, häftena 2 och 3 för i år. Uppsatsen af hr Chydenius, som finnes i 2:dra häftet, har till rubrik:Om den under svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 företagna undersökning af en gradmätnings utförbarhet derstädes. Hr Malmgrens uppsats i 3:dje häftet utgör en Öfversigt at Spetsbergens Fanerogam-flora. Hjelpsamhet. I Grenna Tidning berättas: På Stensholms stora gods här i länet hade en torpare insjuknat och under en längre tid måst forsumma sin dagsverksskyldighet. Då han häromdagen tillfrisknade och egendomsherrn, beklagande hans olyckfall, frågade bonom, huru han nu skulle kunna afbetala sin skuld till gården, upplyste torparen under glädjetårar, att hans fattiga kamrater, de andra torparne, fullgjort hans dagsverken under sjukdomen, så att han nu ingenting var skyldig, utan med gladt mod kunde, såsom skuldfri, återgå till sitt arbete. AAA —— — och esomoftast begärande Åen droppa till. Han — a rr AA . 12—211