Fran Utlandet. Det har under de sista dagarne varit allmänt berättadt och äfven allmänt trodt, att Italiens regering skulle gitva full amnesti åt Garibaldi och hans anhängare. Man har trou det, dels derföre alt man så gerna tror det man vill tro, dels derföre att ifriga ofverläggningar 1 amnet foruarande sorts inom ministören och dels derföre att konung Victor Emanuel, italienska nationen och hela den allmanna meningen i Europa förordat och begärt denna uamnesti. Dev har dessutom från ganska trovärdiga hålla forsäkrats, av Ratazzi sjelf skulle vara böjd för amnestien. Men andra råd måtte ha gjort sig gallande, ty turinerregeringens officiela tidning tillkännagifver ou med sin ofliciela trovärdighet, ati regeringen alltjemt framhärdar i sut beslut, alt låta rättvisan ba sin gång med hänsyn till Garibaldi och hans kamrater, tillåggande, att alldenstund upproriska handlingar egt rum i flera provinser, så återstår ingenting annat, an atv beståmina en assisdomstol, hvilken uttalar domen ofvor rebellerna. Dit har regeringen således kommit. Hon har med hela den wilitäriska apparat hon dragit fram på scenen ej lyckats undertrycka den herrskande rorelsen, äfven sedan hon fått Garibaldi i sitt våld, och dersore måste en domstvl nedsättas, för att skipa rätt. Men är denna åtgard bättre än regeringens alla föregående hufvudlosa mått och steg? Ingalunda, skulle vi tro, Ty en sådan rättegång som den med Garibaldi och hans trogna, hvilka dragit ut för att göra en demonstration tll lvaliens förmån, skall ovilkorligen hålla natiohen i ett öfverretningstillstånd, hvilket kan nedföra de farligaste följder. En allmän amneti åt dem som redan smäkta i fängelserna och en med samma allvarlig, hotande och till hela olket vädjande proklamation af Victor Emaanuel, hvari hvarje förnyadt försök utan re