lIvarjehanda. Mesallians. En gift man yttrade en gång till en vän, som ännu ej inträdt i ståndet, det heliga, det äktak: Jag vill ge dig ett godt råd, min bror, och det är att ej gifta dig med en qvinna som är rikare än du sjels. Då jag gifte mig med min hustru, hade jag jemt hundra riksdaler och min hustru hundratjugofyra, och för hvarje gång någon tvist sedermera uppstått oss emellan, har hon alltid slagit mig i ansigtet med de tjugofyra riksdalerna. Trefligt för tidningsutgifvare! Om en tidningsutgifvare utelemnar något i sin tidning, är han Jat. Om han talar om saker och ting sådana de äro, uppväcker han folks vrede. Om han halkar förbi eller mildrar något, är han mutad. Om han kallar saker vid deras rätta namn, är han olämplig för sin ställning som tidningsskrifvare. Om han ej underhåller sina läsare med skämt, är han tråkig; om han deremot gör det, är han krystad och saknar stadga. Om han fördömer det onda, är han en välmenande karl, men utan klokhet. Om han låter bli att omnämna orättvisor och tyranni, är han feg. Om han framhåller felen hos en offentlig man, handlar han af ilska och är ett parti verktyg. Om han går in på personligheter, är han en skurk; om han icke gör det, är hans tidning tråkig och färglös. Icke långt dit. En prest i Westmanland hade del i en grufva, om hvilken man väntade att komma i process. Alldenstund presten var den af bolagsmännen, som bodde närmast grufvan, hade han fått i uppdrag att sköta saken. Han sände derföre efter en lagkarl, för att inhemta hans råd. Advokaten var nyfiken att bese grufvan och började, åtföljd af sin klient att gå utför den branta stege som ledde ned i djupet. Då han under nedstigandet hunnit till ett svårt och obeqvämt ställe, yttrade han till presten: — ÅPastorns kunskap är ej inskränkt till jordens yta, märker jag utan äfven till dess djupaste innandomen. Huru långt kan det vara härifrån till helvetet? — Jag vet ickt så noga, svarade presten, men om ni släpper ert tag skall ni vara der inom en minut.