unno en gapande afgrund af från 45 till 155 ots bredd tramför sig. Ingen annan passage syntes möjlig, och Bisson var nära att afstå från äfventyret, då han anropades af tre bland sina män, som utan att tillsäga de andre hade sökt efter on lämplig plats och med sina ishackor huggit ut en väg, på hvilken de lyckats hinna till Mont Maudit. De stego snart utför klipporna på andra sidan och nedkastade till sina kamrater några tåg, medelst hvilka apparater och reseeffekter upphissades. Mr Bisson och de ofriga foljde denna farliga väg, som förde dem två timmar tidigare till Grand Plateau. Derstädes väntade dem nya svårigheter: de måste upphugga 800 trappoteg och gå utoster bergets sida, hvilken på somliga ställen hade 50 graders lutning. Då de hunno till spetsen af berget, fann mr Bisson till sin ledsnad att silfret på hans plåtar kristalliserats. Temperaturen hade, ehuru det var vid middagstiden, plötsligt fallit 109 C. De återvände kl. 2 på eftermiddagen, men bestego d. 14 åter bergsspetsen, hvarpå de reste till Chamounix. Motoorologiska sakttagolser.