ade fadrens och Muggeridges signatur på estamentet med den förres trubbiga gåspen-An a, medan han, för att göra kontrasten desto f tarkare, skref sitt eget namn med en spetig guldpenna. I Dylika bekännelser bruka väl göras i sista tapitlet af en roman, men vi tro knappt att le någonsin, såsom nu, blifvit gjorda inför en lomstol, af en person med elegant yttre och alande i en så allvarlig ton att man fullkomligt insåg, det han kände de förfärliga öljder, han derigenom neddrog ötver sig sjelf. Jåsom orsak, hvarföre han lemnat den säkra illflyktsort, han hade i Spanien, och på detta sätt anklagade sig sjelf, uppgaf han sina samvetsförebråelser och det redan före bans flykt från England vaknade medvetandet af det sorfärliga i hans brott. Ehuru testamentet at år 1850 blifvit förstördt, kan dock testators ende laglige son, Richard Roupell, enligt dessa bekännelser återsordra alla de af brodren på grund af försalskade dokumenter sålda och pantsatta egendomarne såsom sin tillhörighet. Den egendom, hvilken ifrågavarande rättegång galler, är väl blott den förut omnämnda — Kingston —; men ifall Roupell återvinner denna, bar han lika stor rättighet till de öfriga. De som bli lidande på dessa brott äro således utom William Roupell, som naturligtvis ej kan undgå sitt välförtjenta straff, de personer, hvilka fullkomligt oskyldigt råkat i affärsförbindelse med honom. Det egna i saken ar således, att den person, som lidit orått, genom den som gjort honom orätt söker ut sin rätt hos de nuvarande innehafvarne af hans förmögenhet, hvilka aldrig gjort honom någon orätt. De i saken intresserade personerna aro ganska talrika, ty nästan hela den ofantliga formögenheten har genom William Roupells bedrägerier öfvergått på andra egare. En följd af dessa invecklade förhållanden har blifvit högst egendomliga procedurer inför sjelfva domstolen. Kärandens advokat sökte naturligtvis på allt sätt bevisa att hans förnämsta vittne verkligen hade förötvat alla de enorma bedrägerier, hvartill det erkände sig skyldigt. Hutvudvittnet var den i denna sak ende brottslige, medan svarauden var fullkomligt oskyldig. Och dennes advokats högsta uppgift var, wärtemot det vanliga forhållandet, att bevisa det kärandens vittne var den hederligaste karl under solen eller åtminstone en man, som ej varit i stånd att begå de grotva brott, för hvilka han anklagade sig. Saken är ännu ej fullt utagerad, men det anses visst att Kichard Koupell skall återvinna den af brodren på så skamligt sätt från honom röfvade formogenheten. William Roupell deremot, som naturligtvis redan är häktad, kommer att ställas till ansvar för sina brott och blir troligen dömd till straffarbete för lifstid. 0 STRNNURUTETETEEE SEE — —