LL — — Det bör ni naturligtvis kunna bäst bedömma. — Han har synbarligen rest långt — troligen har han kommit sjövägen. I alla händelser kommer han sist från London, anmärkte jag sedan jag noga granskat främlingens kläder. — Hvad föranleder er till en sådan slutsats, mr Keightly. — Hans rock är bestänkt med saltvatten och hans stöflar bafva trampat i åtskilliga jordarter, deribland den rödlera som finnes häri landet endast på ett ställe några mil söder om London. Och se här också, sade jag och visade lorden stöfveln som jag undersökte, här har hafssand inträngt mellan sulorna. Detta är läkarelagklokhet, milord, tillade jag småleende. — Det förhåller sig verkligen som ni säger, svarade lorden och steg upp från den motsatta sidan af sängen der han sutit. Om någon förändring inträffar, så kalla på min betjent och låt honom underrätta mig hur det står till. Och nu, mr Keightly, anförtror jag gentlemannens lif åt eder skicklighet och skall, utan afseende på kostnaden, anse det som en personlig tjenst om ni använder allt hvad i er förmåga står för att bringa honom till lif och helsa. Jag är högligen intresserad derför. God natt, och lycka till i ert förehafvande. Lorden bugade sig och gick samt lemnade