egendomligheter, och al hvars lyckade ndoner-sk12zer vi för kort tid sedan delgisvit våra läsare nägra utdrag, meddelar i en nyligen utgifven bok bland annat den egna uppgiften att innevänarne i den stora verldsstaden årligen förtära en billion sillar. Detta, minst sagdt, något djerfva påstående, har gifvet en spefogel i en tysk tidning anledning till soljande räkne-exempel: Ju intressantare denna uppgift i allmänhet är, desto mera känner man sig böjd för att genom en enkel uträkning komma under fund med, huru mycket af denna ädla Guds gålva hvarje innevanare enligt ofvanstående uppgift öfverhufvud lörtär. Antager man att London har 2 millioner innevånare, hvilka alla, ar ut och år in, dag och anatt, icke hafva nagot vidare att göra än att äta sill, så är detta antal konsumenter atminstone icke för ringa uppgifvet. Al denna beräkning visar sig, att hvar och en at Londons innevanare måste spisa hvarje dag 2,740 stycken sill, hvarje timma 114 st. och hvarje minut 2 stycken. Betänker man att London är industriens hufvudort, så måste man fråga, huru alla dessa personer både kunna hafva tid till att sköta sina göromål och att förtära den ofantliga massa sill, hr Rodenberg påstår att de spisa. Hvarochen af dessa olycklige måste, ifall han vill besöka utställningsbyggnaden, hvilket vanligen medtager 6 timmar, medföra en tunna sill, vägande cirka 3 centner, såvida han nemligen ej föredrager att under hela natten med fördubblad ifver söka taga igen hvad han under dagen försummat, Den Filosofiska Katten. En Engelsk tidskrift omtalar följande prof på detta djurs instinkt: En lärare i fysiken placerade vid en af sina föreläsningar en katt under glasklockan å en luftpump för att visa att intet djur kan lefva utan luft. IIan hade redan pumpat ett par slag med pistonen för att uttöma lutten, då katten, som förmodligen började känna sig mindre väl i den förtunnade lutten, upptäckte hvarifrån det onda kom, och satte tassen på hålet genom hvilket luften utpumpades. Alla lärarens försök voro nu fruktlösa — han drog förgäfves på pistonen. För att vinna sitt ändamal släppte han nu ny luft i recipienten. Så snart katten erfor detta, tog han tassen ifrån hålet; men så snart pumpningen åter begynte täppte han till det igen. Askådarne bädo läraren att upphöra med den vetenskapliga grymheten, hvilket ock skedde. Man kan med skäl säga om denna kisse, att han var slipad som Balkens katt. Dyrbart Bröllop. I slutet af förra månaden firades i katedralen 1 Pressburg ett bröllop inom ungerska aristokratien: en grefve Andrassy gifte sig med baronessan Wenkheim. Då de nygifta och de talrika gästerna lemnade katedralen för att uppstiga i de praktfulla vagnarne, läto de, enligt gammal ungersk vana, ett regn af guld falla öfver den åskådande folkhopen. De utkastade flera hundrade dukater. Denna frikostighet kunde de dock för öfrigt väl tillåta sig, då de båda makarnes förmögenhet uppgår till mer än 8 millioner rdr. En tjus obehagligt öfverraskad. Iuom den österrikiska aldelningen på verldsexpositionen hade flera stölder på senare tid blifvit begångna, utan att man kunde upptäcka tjufvarne. Sedan man börjat inse fruktlösheten af den vaktsamhet man utöfvat, kom för några dagar sedan en hemlig polisagent på den tanken, att intaga en med brokiga tyger betäckt dockas i menniskostorlek plats på nyssnämde afdelning. Tjufven lät ej länge vänta på sig. Han nalkas smygande, kastar en förstulen blick rundt omkring sig och tillgriper ett par utmärkt vackra stöflar. Men huru stor blef ej hans förvåning, då han kände en hand fatta om hans strupe just som han skulle gå sin väg, och denna hand tillhörde, o under! dockan som han alltid hittills trott sakna lit. Tjufven nedföll liksom träffad af åskan, och polisagenten trodde honom död af förskräckelse. UHan återhemtade sig dock småningom så att man kunde föra ho nom i tängelse. Etthundratjugofyra namnsdagar. Det torde vara bekant att spaniorerna bruka ge sina barn många och långa namn. Den som i detta afseende at sina föräldrar blifvit frikostigast behandlad torde dock vara drottningens af Spanien nytodda dotter, hvilken i dopet satt 124 namn. En lektor i matematik vid läroverket i Madrid skall hafva uräknat, att prinsessan på detta sätt behöfver en hel sida a ett postpappersark allenast till namnteckningen under ett bref. En sämre affär. En i Luttich utkommande tidning, Le journal de Liege, berättar i sitt nummer för d. 30 sistl. Juni en märkvärdig tilldragelse, som nyligen passerat vid badorten Spa. Tvenne unga engelska gentlemen, eller hvilka åtminstone utgåfvo sig för att vara det, infunno sig hos en rik vexelör, för hvilken de beklagade sig ötver en tillfällig stor lörlägenhet, i hvari de råkat, tillfolje af väntade remirsors uteblitvande. De voro, berättade de, agenter tor en af de största urfabriker i England. Då de omöjligen längre kunde uppehålla sig vid badorten, hade de beslutat att sälja en rest, hvilken återstod af deras profver, inalles 19 stycken guldur. De begärde endast 2000 francs derför. Alla uren voro at prima qvalitet. Vexelören bjöd dem 1400 francs; de ansågo detta pris alltför lågt, men uppgjorde omsider handeln till 1600 francs. Under det Vexelörens son utskref räkningen, visade den ena af de båda herrarne hur omsorgsfullt allt var inpackadt. Uren, hvartdera väl insvept i bomull och derefter omlindadt med fint papper, förvarades i en liten låda, hvilken återigen skyddades af ett lädertodral. Såsnart allt åter ordentligt inpackats och penningarne erhållits, aflägsnade sig de båda herrarne utan att på minsta sätt påskynda sina steg. Senare på eftermiddagen, då rörelsen på kontoret något afstannat, ville vexelörens son taga de inköpta uren i närmare skärskådande. Den lilla lådan öppnades försigtigt; men huru förvånad blef man ej, då man i stället för 19 fickur, fann 19 små vackra, runda — flintstenar. Under inpackningen hade de eleganta herrarne förstått att obemärkt utbyta uren mot flintstenarne. Polisen underrättades ögonblickligen om saken, dess spårhundar sattes genast i rörelse, men då underrättelsen om tilldragelsen lemnades till tidningen, hade man ännu ej lyckats upptäcka minsta spår af de två honnetta gentlemennen. Likkistan kassakista. I New-Orleans egde ny ligen en begrafning rum i all tysthet. Likbärarne funno kistan anmärkningsvärdt tung och meddelade denna sin upptäckt till åtskilliga personer. Saken kom till ötverhetens öron, och man ansåg det löna mödan att göra sig närmare underrättad om huru härmed kunde hänga tillsammans. Om natten uppgräfdes kistan och den befanns då full af silfver och onla Man haaa aneact köurkaggasvyYaan gSåA HA