SKOlA BOLD VÖISAI ff 1144 111110 el MV tunnland jord, anslaget 100 rdr till bidrag för att underlätta trädgårdsskötsel. Ansåg hr Lund-Leibergs förslag vara för långt gånget; det vore tillräckligt, att man sysselsatte sig med trädgårdsodling och uppdragandet af fruktträd. Intendenten Malm ansåg att kommunerna ej få tvista med folkskolan om en liten jordlapp; skolan behöfver den. Någon viss areal borde dock ej bestämmas, men minimum bör vara 2 tunnland. Hr Landen ansåg folkskolan ej vara tjent med 2, tunnland; på sina ställen har man redan mera, och det ofverskjntande skulle måhända fråntagas skolan, om minimum bestämdes lägre. Minst bör begäras ett tunnland. Diskussionen ansågs slutad. Mag. Hedlunds proposition upplästes och antogs, med några obetydliga tillägg, såsom mötets beslut i frågan, hvilket sålunda erhöll följande lydelse: -Mötet anser högst önskligt, att till hvarje fast skola på landet måtte anslås minst 2 tunnland jord för beredande åt barnen af undervisning och öfning i trädgårdsskötsel och, om så lämpligt finnes, någon handledning i jordbruksoch skogsodlingens allmännaste grunder, samt för beredande åt läraren af en nyttig sysselsättning och någon förbättring i inkomster, samt till en uppmuntran for barnen. På förslag af rektor Aberg beslöts, att mötets sekreterare skulle ombesörja afsändande till samtliga hushållningssällskaperna i landet utaf detta mötets beslut. gr Till ytterligare behandling företogs derpå 10:de frågan (se Göteborgs-Posten n:o 157). Skoll. Liljegren förenade sig med dem, hvilka anse att småskolor böra finnas på kommunernas bekostnad. Den högre folkskolan bör försvinna. Kyrkoherden Otterström sade sig med glädje hafva funnit, att man nu vore ense derom, att blott en form af folkskola egentligen finnes, neml. den af 1842 års folkskolestadga bestämda. Den naturliga rätten att genom tillfälliga lärare skaffa sina barn undervisning, kunde naturligtvis aldrig undertryckas; ej heller kunde kommunerna hindras att bilda sina skolor i enlighet med stadgan. Folket har icke förmenats att hålla småskolor; det var derföre obehöfligt att år 1856 begära få upprätta dylika, ty den rätten var aldrig folket betagen. Men derigenon fick man vilkoret, att de skulle ställes i paritet med den egentliga folkskolan. Resultatet häras har ytterligare blifvit, att nitet för småskolorna gått derhän, att man ej tänkt på behofvet att organisera nya egentliga solkskolor, utan nöjt sig med småskolorna genom hvilka dock målet för folkbildningen ej kan nås. Talaren måste för sin del fortfarande såsom folkskola endast anse hvad folkskolestadgan fastställer som sådan. De ambulatoriska folkskolorna hafva, äfven om de varit försedda med skickliga lärare, dock aldrig kommit längre än småskolorna. Det periodiska utminuterandet af kunskap har sålunda visat sig medföra dåliga resultater. Småskolor med oexaminerade lärare ha ej heller visat sig kunna tillfredsställa behofvet för medborgerlig bildning. Talaren hade hört en annan vilja på vår folkskola tillämpa det exceptionela förhållandet i Göteborg, hvilket aldrig kan få någon användning på landet. Dertill är organisationen för dyr. Men det är ej endast penningar som behöfvas, andra krafter behöfvas äfven. Vid jemförelse med en socken på landet hade man i Göteborg ett 10 gånger större barnaantal inskränkt till 1,, af socknens areal. Deraf kommer lättheten att få samband i det hela samt lättheten att uppdraga gränsen mellan de olika skolorna, hvilket i praxis ej så lätt går tor sig på landet, Man har icke öfverallt Göteborgs utmärkta kommunalanda att räkna på, som villigt offrar hvad skolorna behöfva. Men organiseringen hade dock varit dyr, ty utgifterna för folkskolorna i Göteborg hade derigenom stigit från omkring 4,000 till 50,000 rdr. På landsbygden kan man derföre ej på ett af 100 ställen göra sådant efter. Såsom direkt svar på frågan, bad talaren få framställa följande påståenden: Folkskolans uppgilt är att successive höja folkets bildning utofver den som meddelats i den af: ålder kända småskolan; fast folkskola med examinerad lärare är den enda med 1842 års folkskolestadga öfverensstämmande skola; hemskolan är ett nödvändigt understöd för den fasta skolan; inrättandet af småskola medoexaminerade lärare bör blifva de enskildas ensak. Allmänt bifall. Talaren fortfor: Antages detta och står detta fast, så är 1842 års folkskolestadga den bästa perlan i konung Carl Johans testamente till svenska folket. Står dat fact 028 hahöfgon i Aj huygla