VIE SV U, JOTLVMLAAAFLn. (Forts. fr. föreg. n:o.) Hr Olsen från Norge yttrade, att i Norge rådt stor tvist i afseende på barnens bibringande af kristendomskunskap. Den norska folkskolan är delad i 3:ne klasser; der den frivilliga småskolan finnes, ersätter den 1:sta klassen. Religionsundervisningen i Norge är historisk och dogmatisk. I 1:sta klassen intagas barn vid 6 å 7 års ålder; der idkas mest undervisning i biblisk historia, hvilken hufvudsakligen är framställd med bibelns egna ord. Denna undervisning fortsättes till barnets 8:de år, och inläres härunder barnet äfven katekesens ord, väl bemarkandes ej Luthers förklaring eller lilla katekes. — I 2:dra klassen äro barn från 8 till 10 å 11 år. Läraren förklarar först, barnet lärer sedan utantill, och då det examineras, får det redogöra derför, i öfverensstämmelse med lärarens förklaring. Derjemte läser barnet biblisk historia, såsom ett stöd för läraren. Åtven läras psalmvers utantill. 3:dje klassen fortsätter med biblisk historia; i allmänhet är barnets egen läsning öfvervägande. Luthers katekes repeteras fortfarande, med en förklaring (af Saxtorph) som läres utantill, om barnet har förmåga att lära sig den. Detta afgöres för öfrigt fullkomligt fritt af läraren. I denna klass inkommer ett nytt element, nemligen bibelläsning, hvartill läraren sjelf gör urval af enskilda afdelningar af bibeln. Med utanlärandet af psalmvers fortsättes alltjemt. Ordföranden onskade, att hr Olsen ville omständligt lemna sitt anförande till protokollet, hvilket bifölls. Hr Thomasen redogjorde för kristendomsundervisningen i Kristiania, då hr Olsen deremot afhandlat undervisningen på landet. Folkskolan är delad i 3:ne klasser. I 1:sta klassen, till hvilken 7 års barn få tillträde, läses bibeln och den evangeliska trosbekännelsen; i 2:dra klassen detsamma och budorden; i 3:je detsamma som i 2:dra jemte en del af Luthers katekes, eller den s. k. lillkatekesen; i 4:de börjar man först med läroboken, nemligen 1:sta afdelningen af Wexels bok; i 5:te klassen 2:dra afdelningen; i 6:te det hela. I alla läras psalmvers utantill. Ordföranden reste sig nu och tog afsked från församlingen, under förklaring att han ansåg sig förhindrad från att vidare behålla klubban. v. Ordf., kantor Rosenberg, tackade h. h. biskopen för det berömvärda satt, hvarpå han skött det ledsamma ordförandeskapet, och forklarade det vara en synnerligt gladjande företeelse, att kyrkans män egna en sådan uppmärksamhet åt folkskolan. De närvarande utbragte ett lefve för biskop Björck. Lektor Euren från Finland, som blifvit uppmanad af v. ordf. att yttra sig öfver folkskolans ställning i Finland, sade, att solkskolevåsendet i namnde land ej är organiseradt, och att de 200 skolor, som der finnas, arbeta hvar på sitt sätt; hvarföre det är omöjligt att härom afgifva någon redogörelse. För närvarande pågår dock organiserandet som bäst. Hvad särskildt kristendomsundervisningen angår, är den i öfverensstämmelse med nvad Karl XI derom reglementerade. Hr Strömberg gladde sig öfver, att en luthersk biskop erkänt den stora katekesens felaktighet; forklarade lilla katekesen äfvenledes vara behäftad med stora brister, och detta mest genom dess form af frågor och svar. Alltsedan 1842 års folkskolestadga ha presterna velat förbjuda kateketiseringen i tolkskolorna, så att felet för bristerna i religionsunderv. ej vidlåder skollärarne. Seminarieförest. Bergman lyckönskade lan-t det, att regeringen tagit utanläsningen om hand. Önskade en ny lärobok, som på en sång ersätter både Luthers lilla katekes och Lindbloms stora katekes. Äfven den förra ar, liksom den senare, olämplig för barn, ty den är svårfattlig. Huru läsningen än må bli ordnad, ville tal. bestämdt, att barnet skalle kunna redogöra för innebållet af hvad det läst. Domprosten Wieselgren höll ett längre, varmt tal, hvari han sade, att Sveriges störste kateket, f. domprosten Schartau, aldrig under sina kristendomsförhör framkom med den enformiga frågan Hvad är det? Han tvärtom lade i frågan just de ord, som svaret skulle innebära. Förordade en lärobok, uppställd i sådan form som Hiibners bibliska sr historia, der läseboken står uppe på sidan st och frågorna under, emedan det är gagneligt ör barnet att lära sig känna äfven en frågas s natur och sålunda med denna kombinera sva-r ret. På grund häraf förordade tal. varmt, att b frågan Hvad är det? hädanefter aldrig måtte af skollärarne göras. Han nämnde vi-m dare, huru Schartau alltid framställde frågor-y 2 — Am An — oc — — — —