Veckokrönika. Pultavafest, riksdagsmannaval och allmänt folkskoleläraremöte samtidigt! En i sanning vigtig och betydelsefull vecka, med hvilken man torde hafva allt skäl att vara belåten. Pultavafesten, i hast arrangerad, utmärkte sig för den enkelhet och det allvar som nödvändigt höfves en sådan fest. Naturen sjelf gynnade densamma: de gråtmilda molnen hade för dagen tagit en högre flygt och sparade sina tårar till påföljande dag. Skarpskyttekåren, som i forening med frivilliga brandkåren arrangerat festen, lärer önskat att svenska lösen vid densamma kunnat skjutas med kanoner; men af fruktan för ett afslag lär en sådan begäran ej blifvit framställd till kommendantsembetet. Det vill häraf synas som man tagit för gifvet, att någon mera officiel prägel ej finge påtryckas festen, och att statens embetsoch tjenstemän ej vid densamma borde eller kunde uppträda. Detta visade sig äfven sedermera vara allmännaste uppfattningen härstädes. Korttänkt må man väl kalla densamma; ty man hade endast behöft erinra sig, att Carl XIV Johan ej nu satt vid styret, utan hans rättframme, manligt svenske och sannt fosterländske sonson som ej har så litet af Carl XII i sig. Emellertid blef man ej utan salut; ty kl. 12 på dagen gafs kunglig sådan. Det var visserligen för firandet af hertiginnan Sofias födelsedag, som kanonerna dundrade; men det var dock på Pultavadagenl(åtminstone den allmännast firade), och den som ej hade en almanacka till hands kunde ju få tro hvad han ville i afseende å saluten. Att man på andra ställen ej varit så skuggrädd, fioner man med tillfredsställelse. Ännu hafva ej fullständiga underrättelser ingått om de särskilda Pultavafesterna; men från Venersborg har man redan ett godt vitt