Det är min mn, a tänkte dervischen, närmade sig fiskbarrälaton öch sade utan vidare företal: Kamrat vill du byta bort din fisk emot mitt kläde? Ingen vill köpa våra varor; det är således bäst att vi byta med hvarandra. Den andre var dermed belåten och dervischen skyndade hem med fisken och lemnade den till sin hustru, som genast lagade sig till att öppna och sönderskära den. Till sin stora förvåning fann hon inuti fisken en dyrbar perla, med hvilken hon, högligen glad, skyndade till sin man och bad honom genast sälja den. Den gode dervischen hade ingen aning om klenodens värde, hemtade derföre råd hes en pålitlig vän och gick, åtföljd af denne, till juvelerarnes bazar, der perlan af kännare ansågs såsom en af de dyrbaraste som någonsin fiskats i Ormus. Han erhöll 120,000 direm för den och skyndade glad hem med sin skatt. I begrepp att öfverstiga hemmets tröskel, tillta lades han af en tiggare: .Allah bar begåfvat dig med en stor summa: gif mig tiondedelen deraf, som enligt koranens bud tillkommer de fattiga ! Dervischen erkände rättmätigheten af denna fordran och lemnade tiggaren 12,000 direm, såsom den af profeten anbefallda delen till de fattiga. Tackande aflägsnade sig tiggaren, men återvände efter några få steg, i det han sade: ,Se på mig rätt; känver du ej igen mig? Dervischen betraktade honom nogare och såg att det var samme man, som sålt fisken åt honom. Du har kommit, att göra din tidigare rätt till perlan gällande, sade han utan att tveka ett ögonblick eller åberopa sin rätt såsom köpare, ,jag erkänner den också; tag penningesumman, den tillhör dig! ,Ej så, svarade den andre. ,Jagi är hvarken någon tiggare eller fiskhandlare, utan Allahs sändebud. Han har sändt mig till dig, förgatt förkunna dig, att, emedan du utgifvit din sista direm, för att förekomma strid emellan tvenne dina likar, dig är beskärd en glad och lycklig lefnad på jorden och efter döden njutningen af den högsta lycksalighet. —r. Korrk. Tidn.)