och ni Kan häraf finna hvilka som gå till kyrkan för att prisa Gud och hvilka som gå dit för konungens skull. Fiffigt bedrägeri. En i Bordeaux utkommande tidning berättar följande händelse som nyligen skall ha timat derstädes: En hederlig borgare, hvilken eger en galanteributik, hade såsonv skylt utställt en stor spegel: vid dörren, och en elegant klädd herre stannade framför densamma för att ordna sin toilett. Just som han som bäst var sysselsatt härmed passerade en person förbi, hvilken i förbigående stötte till den elegante herrns käpp, som han hade under armen, så att käppen for emot spegeln och krossade det dyrbara glaset. Den stackars herrn, som var en oskyldig orsak till denna händelse, erbjöd sig likväl genast att ersätta skadan, hvilken handlanden anslog till 50 pund, och lemnade en 1000 pundsnot till vexling. Köpmannen tog hvad han skulle ha och återlemnade resten af penningarne, men då han om aftonen skulle öfverräkna sin kassa, befanns 1000 pundsnoten vid närmare påseende vara falsk. Å de österrikiska banknoterna står såsom valspråk : Viribus unitis, en spefogel menade att det i stället borde heta: Fidibus unitis. Olika åsigter. Nar du hunnit till min ålder kun det vara tids nog att tänka på att få dig man, sade en ännu ung enka till sin förälskade dotter. -— Ja på att få den andre, avarade, dottern misslynt. Presterlig visdom. Det var en gång en gammal prost i Hångsdala, som brukade tala om de högre regionerna. Han förklarade en gång för sina åhörare, hvad englarne äro, och särskilt hur udana de äro. Hurudana äro englarne? frågade han. Se der sitten i nu, i dumme H.-bor, och veten icke det, utan tänken: det ska prosten säga oss. Englarne äro genomskinliga! Men hvaraf äro englarne genomskinliga? Ja, se nu, der sitten i igen, i... englarne äro genomskinliga af herrlighet! Snusförnustigt. En person genomläste några statistiska uppgifter i en tidning. Dessa gåfvo honom ätskilligt att fundera på, och slutligen utbrast han i följande djupsinniga reflexion: ,Det tyckes af allt detta, som om 1 år flera fruntimmer än karlar skulle gifta sig. Hundinlaga. Då vi meddelat de versifierade hundskattsivlagor, hvilka vi hittills öfverkommit, anse vi oss skyldiga, för samlingens kompletterande, att äfven hugna våra läsare med nedanstående, som blifvit ingifven till en komitt i landsorten: Undertecknad har en hund, Som minst väger fyra pund; Hvit till färgen, bruna ben; Svart om nosen, helsan klen. Äter hvad som sättes fram, Jagar änder ock ibland; Men han största nöje har Af att grisar skrämma. Spar Ingen möda för att dem Kunna ge ibland en kläm. Fast han är till racen fin, Tål han ej se krivolin, Det bäst vår prostinna vet, Ty i går han henne bet. Som han nu är tio år, Och har mänga gråa Når, Hoppas jag han ej med skatt Blir af komitn belagd. Komitens ödmjukaste Tjenare. Nils Petter T. Fritt Spelrum. Japanesernes Vittra Akademi.