Uvarjehanda. Följden af att vara rädd. En herre passerade sent en afton Pont Neuf bron i Paris, och. som aftonen var mörk och väglaget ej det bästa, hade han försett sig med en lykta. Hunnen halfvägs öfver bron, kom en karl med raska steg emot honom och tilltalade honom med orden: läs detta papper! Herrn höll upp sin lykta och läste vid dess eken följande: Säg aldrig ett ord när du läser detta, Såvidt på ditt lif du lär värde sätta. Gif hit utan knot ur och ringar samt nipper — Du eljest ej helskinnad härifrån slipper, Ty vet att om spjerna emot du tänker Min knif i ditt bröst jag på stuuden sänker! Vår fotgängare var just ej synnerligt modig, hvarföre han utan motsträfvighet framlemnade sitt ur och sin börs samt sprang derefter sin väg det fortaste han förmådde. Han skyndade genast att anmäla saken i polisen, och aträtröfvaren efterspanades utan dröjsmål samt arresterades. -IIvad har du att andraga till ditt försvar? frågade domaren inför hvilken röfvaren inställdes Att jag ingalunda gjort mig skyldig till stöld, derföre att jag emottog uret och penningarne. Ej gjort dig skyldig till stöld, huru vill du förklara det ? frågade domaren. Helt enkelt sålunda, att jag hvarken kan läsa ellar skrifva. Jag hittade det ifrågavarande papperet just i samma stund som jag fick sigte på en herre med en lykta. I tanke att papperet möjligen kunde vara af värde, skyndade jag genast fram och anhöll att han måtte läsa hvad som stod derpå. Han villfor min begäran, öfverlemnade mig derefter sitt ur och sin börs och lade henen på nacken. Jag antog att papperet måtte ha varit af synnerligt värde för honom, och trodde att hans frikostiga gäfva skulle gälla såsom hittelön. Han gaf mig ej ens tid att aflägga min tacksägelse, hvilken jag ansåg mig vara skyldig honom. Käranden antog denna förklaring af industririddaren för god, och återtog sin argifvelse. En skolmästare i en småstad annonserar att han ämnar öppna en Söndags-skola, der undervisning kommer att lemnas tvenne gånger i veckan, nemligen Tisdayar och Lördagar. Föreläsningar. En herre, som anmodades att teckna sig såsom deltagare i en serie af föreläsningar, nekade härtill af det skäl att, såsom han sade, bans hustru ständigt höll föreläsningar för honom emedan han kom så sent hem om aftnarne. Fenelon var almoseutdelare bos Ludvig XIV. En söndag hände det sig att konungen ej fann några andra öfvervara gudstjensten i kapellet än presten och sig sjelf. Konungen uttryckte häröfver för Fenelon sin förundran och tillade att kyrkan eljest alltid brukade vara full. Fenelon svarade: Man hade utspridt att ers majestät i dag ej skulle komma att öfvervara gudstjensten,