sjukdomssallen och mortaliteten inom staden under sistlidna året. Den lyder sålunda: Ur förre sekreterarens doktor Asplunds noggranna och med omsorg förda anteckningar har jag i hans frånvaro gjort följande utdrag, som härmed meddelas Göteborgs Däkaresällskap då det för sjerde gången ser sina ledamöter, och den för dess sträfvanden deltagande allmänheten, samiade för att granska resultaten af det flydda årets verksamhet. Vid de 38 sammankomster sällskapet haft under arbetsåret 1861, har samma arbetsplan följts som de föregående och uti de sig alltmer fullkomnande materialierna till sjukdomsoch mortalitets-statistik för Göteborgs stad har sällskapet framlagt det väsentligaste resultat at sin verksamhet och på ett fullständigare sätt än förut löst ett at de mål det satt sig före. Uti 629 rapporter äro anmälda 17,86: sjukdomsfall, af hvilka 4,353 komma på första qvartalet, 4,043 på andra, 3,204 på tredje och 6,264 på sista qvartalet. Första halfåret upptager 8,396 och sista hältten af året 9,468 sjukdomsfall. Juli månad med en sjuknumerär af 890 utmärker sig såsom den friskaste tiden af året, då deremot Oktober med ett sjukantal af 2,622 bildar dertill en skärande motsats. Förklaringen till denna olikhet i sjukdomsfreqvensen tinna vi deruti, att scharlakanstebern, hvilken redan i September 1860 uppträdde som epidemi, men till en början böll sig inom temligen inskränkta gränser, deremot under årets sista fjerdedel antog en långt mer hotande karakter, så att då man i Maj endast antecknade 17 fall, Oktober deremot har på sin lista 241 hvarefter den åter mot årets slut minskades. Samtidigt med kulminationen af scharlakansfebern, ökade sig den först i Augusti uppträdande messlingsepidemien till storartade dimensioner och sålunda finna vi deraf under November månad anmälda 1,036 sjukdomsfall. Under flera veckor anmäldes 10 döda i scharlakansfeber (högsta antalet) då deremot messling visade mindre mortalitet med undantag af en vecka från och med den 18 till och med den 24 November, då rapporterna upptogo 19 dödsfall i messling. För den tänkande allmänheten faller det sig lika tydligt som för läkaren, att under en så vidsträckt utbredning af folksjukdomar af denna art och som till folje af sin inneboende natur töreträdesvis angripa den spädare åldern, på långt när ej alla sjukdomsfall blifva bekanta och kommer under läkarebehandling utan att en ganska betydlig mängd alldrig blifva någonsin omtalade om ej döden helt plötsligt trycker sin stämpel på de späda offren och läkarens at stadgad lag påbudna attest om dödsorsaken slutligen göres nödvändig. Då sålunda detta dödsfall måste rgistreras, men på långt när ej alla sjukdomsfall blitva kända, fiona vi att mortalitetsprocenten alltid blir för hög och kunna också förstå, att om epidemien varit mycket utbredd, dödligheten lyckligtvis ej varit så stor, som den angifves på papperet. Antalet i messling insjuknade utgör 2,559 och döda 95. Mortalitetsprocenten blir sålunda 3,7. Då af scharlakansfeber under årets lopp anmälts 834 sjukdomsoch 141 dödsfall, blir morralitetsprocenten 16,9 — sålunda betydligt större än uti messling. Måhända ha ännu fiera aflidit i dessa sjukdomar, men ej observerats af läkaren, förr än behäftade med kroniska sjukdomar, som ledt sitt ursprung från ofvannämda, af den sjukes omgisning förbisedda, båda sjukdomsformer. Det för Göteborg egendomliga sjukdomslynnet ger sig för öfrigt tillkänna uti mängden af rheumatiska febrar, 777 under året, och freqvensen af catarrhala åkommor. Den andra år jemtförelsevis sällan förekommande typhus och typhoidfebern har under 1861 visat sig mera freqvent än förut och at den förra ha vi 17 sjukdomsfall med 5 dödsfall, af den senare 120 sjukdomsfall med 16 dödsfall, eller tillsammans 137 fall med en mortalitetsprocent af 15,3 Onekligen ådrager sig messlingsoch scharlakansseber-epidemien den största uppmårksamhet; och läkaresällskapets protokoller visa ock tydligen att dessa sjukdomars framfart allt som oftast framkallat de htligaste diskussioner om dessa sjukdomars natur och väsen samt de medel kousten eger att behandla de enskilda fallen. Åunu oftare har dock frågan rört sig om de samtida åtgärder, som borde vidtagas för att redan uuder de pågående epidemierna, och ännu mera för framtiden, sätta en gräns för farsoter, som uti de trångbodda arbetareqvarteren med sin sumpiga, lägländta grund, sina orena och illa ventilerade kamrar, bilda härdar för smittan, som derifrån med oemotståndlig kraft sprider sig till åtminstone jemförelsevis friskare stadsdelar. Måhända skall sällskapet ett kommande år med en utarbetad sjukdomsiopographi visa, att det fästat sin blick vid ätskilliga unkter, synnerligast i förstäderna, der sanitära reormer af genomgripande art äro af behofvet påkallade. Ett annat sorgligt förhållande, som tilltvingat sig sällskapets uppmärksamhet, är den allt mer sig utbredande veneriska smittan, som under sista året visat sig långt mera freqvent än förut. Till bevis härpå må anföras, att sällskapets rapport upptager för det flydda året af chancre 341, af gonerrhe 393 fall, att ensamt under Oktober månad autecknades 43 fall af chancre. Redan flera gånger förut har detta sorgliga tillstånd inom samhället framkallat försök å sällskapets sida att sätta en gräns för det onda, men förgäfves. En lycklig erfarenhet från andra orter, särdeles Stockholm, har förmått sällskapet att söka ordna besigtningen af de prostituerade efter dessa städers mönster, och tack vare det redliga nitet särdeles hos de af sällskapets medlemmar, hvilka ba sig ålaggt att verka öfver ordningen härutinnan, bör man hoppas, att under kraftigt biträde af stadens vederbörande myndigheter med tiden kunna till väsentlig grad hämma utbredningen af detta samhällets smygande gift. livar och en inser vigten af denna frågas behjertande, synnerligen om man besinnar att, ehuru mortalitets-tabellen endast upptager 6 fall af ärftlig syphilis, man aldrig kan beräkua i huru många fall detta olyckliga arf beröfvat organismen motståndskraft mot de sjukdomar at skilda tormer, som åt 100:detals barn öppnat en förtidig graf. Sedan Kongl. Maj:ts nådiga förordning att dödsattester i städerna alltid skola utfärdas af läkare, numera trådt i verkställighet, blir mortaliteten mera