hemtade mycket af främlingarne. De utkastade bildningsfröen kunna nu friare utveckla sig. Den nuvarande konungen, Radama II, son till den aflidna drottningen, är europernas vän och har ständigt visat sig gynsamt stämd mot kristendomen. Han visar aktning mot äfven den obetydligaste mans lil och tager en liflig del i företeelserna inom Europa, isynnerbet de andliga och musikaliska. Som konung har han redan uttalat sin önskan om handelsförbindelse med främmande länder, tillånt fullkomlig handelsfrihet inom landet och i betydlig mån nedsatt införseltullarne. Han har åfven infört europeiska drågter och bruk. Den på Madagaskar herrskande Hovasstammen har så stor mottaglighet för bildningen at den under en sådan konung gitver hopp om betydande framsteg. honungens förste minister, Lambert, skall begifva sig till Paris och London, för att afsluta fördrag. Eu fransyskt-engelskv aktiesällskap. är påtankt sor ullgodogorande af Madaga-kars rikedom på stenkol och metaller. Ärven på andra naturprodukter har on stor rikedom. Enuruväl den nuvarande exporten blott beslär al gummi, ris, ebenholz, några färgväxter och sköldpaddskal, äro duck dessa tillrackliga för att tramkalla en liflig handel. ingefära, peppar och indigo växa dessutom vilda i skogarne; det al europ6er införda kaffeträdet vaxer torträffiigt; bomull, socker, tobak, hampa och mais lemna rika skördar; af oljeplanror finnas toll arter. Dessutom är klimatet rundt, åtminstone i det inre af ön. Innan Madagaskar kan blifva af betydenhet för europeerna finnas dock först stora hinder att ölvervinna. Knappast någon flod kan begagnas för skeppsfart, entedan alla äro i utloppen tillstängda af grund, och det inre är under regntiden otillgängligt, tillfölje af brist på vägar, Den fria nordamerikanska republiken. Allmänheten i Nordamerika, som hittills trott sig vara herre öfvor situationen inom sitt land, torde på senare tider hafva tunnit att den mycket misstagit sig. Sålunda torde man i Washington hafva blifvit temligen förvånad, då 3nan på Juldagsmorgon i alla gathörn såg dragoner med dragna svärd, för att hålla ordning inom Förenta staternas hufvudstad, hvarest äsynen at en soldat för ett år sedan var någonting alldeles ovanligt. Dessa dragoner fiunas annu qvar, och om t. ex. någon ses rida fort på gatan hålla de sig genast framme och antasta honom. Som man uppgifver äro dessa soldater till hands för att vidmakthålla ordningen, och kanhända skola de återkallas så fort krigstillståndet är öfver; men helt visst har man aldrig på andra ställen i Amerika sett något dylikt. Folket anser det emellertid som en helt naturlig sak. Man ser dessutom talrika patruller tåga framåt gatorna, alldeles som österrikarne för ej så längesedan brukade i Milano.