— 2 ee — lifligare försiggår luftens omdaning i skog, på äng och mark. i En del af den luft vexterna förtära, frambringas emellertid af djuren. Oss föder faltet, hvars säd ljuset har framkallat; vi åter nära, med den kolsyra vi utandas, skogen, genom hvilken vi vandra. Djurens andedrägt är väl icke lika stark om dagen som om natten, men visar dock ingen annan väsentlig skilnad än att nattetid afsöndras mindre kolsyra. Den motsats som inom vextverlden gör sig gällande emellan ljus och mörker finnes icke inom djurverlden. Orsaken till denna förminskning af den utandade kolsyremängden bör icke sökas i sömnen, ty menniskan afsöndrar i sömnen en större mängd kolsyra än då hon, under för öfrigt lika förhållanden, hvilar vakande. Olikheten kan derföre icke förklaras af skilnaden emellan sömn och vaka, utan emellan ljus och mörker, arbete hvila, Bland de fordringar man gör på en sund boning har man alltid framhållit den, att hon skall vara ljus. Man säger att mörka bostäder göra folk bleka och sjukliga. Men mörka rum äro ofta tillika kalla och fuktiga, och tills för kort tid sedan hade ingen undersökt, i hvad mån brist på ljus eller i hvad mån en olämplig värmegrad, fuktighet och förderfvad luft förorsaka att en menniska lika litet kan trifvas i de trånga gatornas mörka hål, som en vext i en mörk källare. För att besvara frågan behöfver man blott att af alla de vilkor, hvarunder ett djur lefver, förändra ljuset. Visar det sig då en skilnad vid vexlingarne emellan ljus och mörker hvilken tilltager med ljusets styrka, kan man anse att bristen: på solljus är egentliga orsaken till mörka boningars ohelsosamhet. Låter man grodor, under samma värmegrad och under för öfrigt lika förhållanden, omvexlande lefva i ljus och i mörker finner man att de under samma tid lemna långt mindre kolsyra i mörker än i ljus. Medan gröna grodor i ljuset utveckla något öfver en tredjedel af den kolsyremängd som på samma tid utvecklas af samma vigt menniskor, kan den mängd, de i mörkret utveckla, sjunka ned till 1, af samma kolBgyremängd. Huru stor denna skilnad än är, hvilken jag funnit som resultat af en lång serie försök dels på samma individer, dels på olika, hvilka dock i alla afseenden voro hvarandra så lika som möjligt, föranleddes jag likväl att undersöka, om detta fenomen, hvilket visade sig som en följd deraf att ett enda vilkor godtyckligt förändrades, äfven höll jemna steg med denna förändring. Derföre anställde jag mer än 90 försök, under hvilka ljusets styrka mättes derigenom att pappersremsor, doppade i chlorsilfver, under en viss tid så länge försöket varade, utsattes för ljuset. Den svarta färgens styrka jemfördes med en noggrann färgskala. Då jag efter försökens verkställande delade iakttagelserna i tvenne delar, af hvilka den ena omfattade de starkare och den andra de svagare graderna af ljuset, visade det sig att vid starkt ljus nära !(5 mera kolsyra utvecklas än i svagt. Och i enlighet dermed att växternas dekomposition redan går långsammare för sig när himlen är betäckt af moln, fann jag ingen skillnad emellan den kolsyremängd som grodorna utveckla i mörker och i ljus, då försöken i ljuset anställdes under mulna dagar. Hvarken värmen eller lufttrycket, hvarken födan eller fängenskapens längd voro olika. Den utandade kolsyremängden tilltog, medan alla öfriga vilkor voro så lika som möjligt, i samma mån som ljuset och nådde nu sin lägsta gräns i fullkomligt mörker. Häraf kan man sålunda med visshet sluta, att solljuset påskyndar förnyelsen af de beståndsdelar, hvaraf djurkropparne bestå. Detta är något som man, ledd af det dagliga lifvets erfarenhet, länge anat. Det är icke af en egensinnig nyck eller kärlek till mörkret, som landtmannen förser sina ladugårdar med blott få, högt uppe anbringade fönster. Gödningen lyckas bättre i dessa halfmörka fängelser, ty der sparas mera fett. Att djuren i mörkret utandas mindre kolsyra är grunden för den beräkning som föranleder en sådan ekonomi. Af samma anledning blifva äfven de gäss man vill göda, inspärrade i mörka källare; mörkret och hvilan i förening samla då en ansenlig fettmassa på deras kroppar. Denna besparing är dock icke till fördel för högre lifsfunktioner. Den medför nemligen snart en viss slöhet i nervsystemet, och emellan dessa båda förhållanden uppstår en så innerlig förbindelse, att man knappast vet hvilketdera som är orsaken till det onda. Grodor som förvarats i mörker och sedan jemfördes med andra hvilka voro dem så lika som möjligt, men som under föröfrigt liknande omständigheter varit förvarade i ljust rum, visade vid alla möjliga försök en svagare nervoch muskelverksamhet än de andre. I förening med Marms har jag anställt öfver 500 försök, och alla gåfvo samma resultat. De utfördes med till