vis nu blott genom en folkrepresentation hoppas att finna en motvigt mot autokratien och den stora hären af embetsmän. Anledningar för en sträfvan efter konstituton — nämligen djupt missnöje med de nuvarande förhållandena — finnes i rikt mått för handen, och just det stånd på hvilket regeringen eljest kunnat stödja sig, ifall den är besluten att icke skänka folket en författning, är nu, tillfölje af förändrade förhållanden, det första att fordra en folkrepresentation. Det skulle verkligen under en lång följd af år bafva varit temligen likgiltigt om några journalister, professorer, ja tillochmed embetsmän blott sett Rysslands sanna lycka bestå i en konstitution; men det är ej likgiltigt att hela adeln, med undantag af den högsta aristokratien, anser en konstitution vara enda möjligheten för densamma att åter uppnå den nödvändiga be tydenheten i statslifvet. Liksom hvarje verkligt upplyst och välvillig monark hoppas kejsaren ännu att kunna styra den af honom framkallade rörelsen. Han vill göra allt, skänka allt, hvad hans klara blick säger honom antingen vara nödvändigt eller behöfligt; men han vill göra det sjelfständigt, utan yttre tryck, af egen maktfullkomlighet, och blott då när han anser tiden vara inne dertill. Han känner deremot motvilja för deras opposition, hvilka ej hysa någon betänklighet vid att göra en revolution blott den leder till målet. Det gör honom ondt att skörda otacksamhet der, hvarest han bevisat sig förtjena tacksamhet, och dessutom kan han ju ha rätt att tvifla på om Ryssland ännu är vuxet en konstitution. Mycket ansedda auktoriteter äro, trots deras liberala tendenser, ej utan farhågor för att försöket skulle kunna misslyckas på det förfärligaste sätt. Emellertid är dock tiden inne att göra sig reda för hvad man vill, och. när man vill det. Man anser eftergifterna i Polen vara af så stor vigt, att Ryssland har rätt om det beklagar sig, derföre att det ej får lika stora. Äfven i Finland har likartade medgifvanden blifvit gjorda och der ännu mera frivilligt. Men kan detta blifva utan följder för och utan inverkan på Ryssland sjelft? Om dylika saker kan man ej bestämma när och hvar de skola stanna. Man måste derföre förlika sig med den tanken, att inom Ryssland måste flera nya medgifvanden göras af autokraten. Isynnerhet blir det nödvändigt att förskaffa fastighetsegarne en politisk ställning, att skilja rättsväsendet från förvaltningen, att upphäfva censuren och låta statsutgifterna kontrolleras af en folkrepresentation. Ju förr detta sker, med desto mindre skall man låta sig nöja. Men vill man icke detta, måste det åtminstone öppet uttalas, ty i närvarande ögonblick herrskar blott oklarhet ofvanifrån, medan man deremot bland folket mycket väl vet hvad man önskar sig.