Göteborg d. 2 September 1861. Teater. I fredags gats ett nytt stycke för första gången hårstådes, neml. En ung tIicka at Gorner, Olversåvtning trån tyskan. Då man ser dessa tyska lustspel, åtven ar erkända bättre förmågor, kan man ej gerna underläta, att anställa en jemförelse mellan dem och det franska lustspelet i allmänhet. Af detta senare ha de tyska torfattarne annu mycket att lära, hvad avgär säval den yuwre som inre mekanismen. Medan den franske lustspelstortattaren sållan eller rävare aldrig begår några bockar mot akternas ravta Udsjod, läter intrigen reda sig lhksom al sig sjuit, håller diaivgen jemn och flytande, lik en klar våg, och med swederborhg spets i repliken; syudar deremot aen tyska lustspulsdikuaren allutor ofva mot deuna yttre torm. Hr Gorner t. ex. låter oss 1 torsta akten al här i tredags gina stycke Ena ung fHicka kvimma in 1 atehern hos en iälare, som är kar i en ung tlicka uu fönstret midtemot på andra sidan om gatan. Mälarens vardiuna kommer upp till sin hyresgåst och vill bli porvrälterad för sin hyrestordran. Målaren skrider till verket, men störes af en äldre kamrat, sin moosbelauptes Haus, hans forne lärare, hvilken berättar, avt han fåt beställning om att måla portrattet at en ung flicka. Nu uppdagas, att detta är flickan midtemot, densamma som den unge mälaren är kär 1 De båda kamraterna komma ölverens om att byta roller. Den unge skall skynda öfver gatan, förklädd till gammal och den gamle målaren börjar just porträttera värdinnan, då ridån faller för första akten. Hvad skulle väl vara naturligare nu, ån att andra akten börjar med en dialog hos köpmannen midtvemot, den unga flickans far, och att den törälskade målaren derpå förkladd gör sin entr6? Men så enkelt har ej förf. tankt sig det. I dess ställe låter han ridån gå upp under en dialog mellan köpmannen och — den unge målarens värdinna, som alldeles onödigt varnar den förre att akta sin dotter for målaren midtemot. Den gamla värdinnan är pratsjuk och uppehåller med sitt prat länge den orolige köpmannen. När hon väl törsvunnit och den unga flickan pratat litet med sin förtrogna piga, kommer — den unge målaren. Det vill säga: den gamla värdinnan, som i första akten lemnades under porträttering, kommer förr öfver gatan och långt förr än målaren, sonr dock genast etter första aktens slutiladt öfver till huset midtemot. Hr Görner gel här en både obehöflig och duktig örfil åt tic och rum, hvilka båda det är en dramaturg: skyldighet at fullkomligt ha i sina hander Detta är dock ej nog. Den unge måälarer går till verket a t porträttera den unga flic kan, men under tiden kommer en exekutions betjent, för att bysätta målaren genom et qui pro quo med hans äldre vän. Fara hotar köpmannen öfvertalas att skaffa penningar och aflagsnar sig med exekutionstogden. Nu hade